Branschlaglista för
Svensk Elektronik

Avfallsförordning (2020:614) reglerar hanteringen av avfall i Sverige för att förebygga avfall, främja återanvändning, säkerställa en hög skyddsnivå för hälsa och miljö samt uppfylla EU-krav på spårbarhet och rapportering. Förordningen omfattar klassificering, utsortering, insamling, transport, behandling och rapportering av både farligt och icke-farligt avfall. Den gäller för verksamhetsutövare, kommuner, transportörer och andra aktörer i avfallskedjan. • Avfall ska klassificeras och farligt avfall särskilt identifieras enligt bilaga med avfallskoder. • Matavfall, förpackningsavfall, elavfall, bygg- och rivningsavfall samt spillolja ska sorteras ut separat; separat insamlat avfall får inte förbrännas. • Trädgårds- och parkavfall definieras som bioavfall och har egna avfallskoder. Om avfallet innehåller invasiva främmande arter måste det hanteras särskilt så att spridning förhindras och får inte behandlas som vanligt bioavfall (till exempel genom kompostering). • Viss avfallshantering, som transport av större mängder eller farligt avfall, kräver särskilt tillstånd från länsstyrelsen, medan annan hantering är anmälningspliktig. • Transport och hantering av farligt avfall omfattas av anteckningsskyldighet med detaljerad information om mängder, datum, transportörer och mottagare. • Uppgifterna ska lämnas till Naturvårdsverkets elektroniska avfallsregister och sparas i minst tre år. • Farligt avfall som transporteras inom Sverige ska alltid åtföljas av ett transportdokument med specificerade uppgifter. • Kommuner ska rapportera årligen om insamlat kommunalt avfall till Naturvårdsverket, som vidare rapporterar till EU. Krav på företag • Avfallsproducenter: dokumentera och rapportera farligt avfall, säkerställ korrekt sortering inklusive separat hantering av trädgårdsavfall med invasiva arter, och lämna uppgifter till avfallsregistret. • Transportörer: ha tillstånd eller göra anmälan, föra anteckningar och upprätta transportdokument vid farligt avfall. • Insamlare, handlare och mäklare: anmäla sin verksamhet till länsstyrelsen och föra detaljerade anteckningar. • Behandlare av avfall: dokumentera mottagande, behandling och vidare hantering samt rapportera till Naturvårdsverket. • Verksamhetsutövare: kontrollera att mottagare av avfall har nödvändiga tillstånd eller anmälningar innan avfall lämnas över. Relevanta länkar: Naturvårdsverket – Avfall och återvinning Avfall Sverige

Visa lagen i fulltext

Lagen om brandfarliga och explosiva varor reglerar hantering, överföring och import av sådana varor i syfte att förhindra olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom. Den omfattar även åtgärder som minskar risken för brand och explosion samt motverkar obehörigt förfarande med dessa farliga varor. Lagen gäller inte transporter reglerade av transport av farligt gods eller användning av brandfarliga varor som drivmedel i vissa fordon. Den omfattar brandfarliga gaser, vätskor och reaktiva material samt explosiva ämnen, föremål och pyrotekniska varor avsedda att framkalla explosion eller pyroteknisk effekt. Krav - generella Den som hanterar, överför eller importerar brandfarliga eller explosiva varor ska vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att förebygga och begränsa olyckor och skador samt förebygga obehörig hantering. Tillståndspliktig verksamhet ska ha en utredning av riskerna och konsekvenser av brand eller explosion, samt tillgång till relevant kompetens anpassad till verksamhetens omfattning och varornas egenskaper. Föreståndare ska utses i tillståndspliktig verksamhet och godkännas eller anmälas till tillsynsmyndigheten beroende på varornas art. Byggnader och anläggningar där farliga varor hanteras ska vara säkert utformade med hänsyn till riskerna och placeras så att omgivningen skyddas. Den fysiska separeringen av olika varor får inte öka risken för skador genom brand eller explosion. Explosiva varor måste vara godkända enligt EES-regler eller nationell prövning innan marknadsföring. Vissa explosiva varor ska märkas med spårämnen för att möjliggöra upptäckt. Den som tillverkar, importerar eller släpper ut farliga varor på marknaden ska lämna relevant och väsentlig information om risker och säker hantering. Explosiva varor får endast överlåtas till behöriga aktörer. Den som hanterar explosiva varor, eller yrkesmässigt eller i större mängd brandfarliga varor, kräver tillstånd från statlig eller kommunal myndighet beroende på verksamhetens art och omfattning. Tillsyn bedrivs av behöriga myndigheter, inklusive marknadskontroll för varornas egenskaper och hantering. Myndigheterna har rätt att göra inspektioner, förelägga åtgärder och utdöma viten. Kontrollpunkter - generella

1. Aktsamhetsrutiner: Finns rutiner för att vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder vid hantering av brandfarliga och explosiva varor?
2. Riskutredning: Säkerställs att riskutredning finns för tillståndspliktiga verksamheter enligt lagens krav?
3. Kompetens och föreståndare: Har organisationen utsedda föreståndare med godkänd kompetens för verksamhet med farliga varor?
4. Byggnadssäkerhet: Är byggnader och anläggningar utformade och placerade enligt lagens krav för att minimera brand- och explosionsrisk?
5. Informationshantering: Lämnas korrekt och fullständig information om varornas egenskaper och risker vid tillverkning, import och försäljning?
6. Tillstånd och överlåtelse: Kontrolleras att erforderliga tillstånd finns och att explosiva varor endast överlåts till behöriga mottagare?
7. Tillsynsberedskap: Säkerställs att organisationen lämnar handlingar och ger tillträde till tillsynsmyndigheter vid inspektion?

Visa lagen i fulltext

Förordningen syftar till att främja en effektiv energianvändning och en god inomhusmiljö i byggnader. Ikraftträdande 2007-02-01

Visa lagen i fulltext

Lagens syfte är att främja en effektiv energianvändning och en god inomhusmiljö i byggnader.

Visa lagen i fulltext

Denna förordning innehåller bestämmelser om begränsning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning och om hantering av sådan utrustning. Förordningen är meddelad med stöd av 14 kap. 8 § miljöbalken i fråga om 3, 7-11, 13-33 och 35 §§ och i övrigt med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

Visa lagen i fulltext

Fluorerade växthusgaser (f-gaser) finns bl.a. i kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning. Förordningen (2007:846) om fluorerade växthusgaser och ozonnedbrytande ämnen ersätts med två nya förordningar 1 januari 2017 – en om f-gaser (SFS 2016:1128) och en om ozonnedbrytande ämnen (SFS 2016:1129). Här finns regler om Förbud, Drift- och skötselinstruktioner, Läckagekontroll och begränsning av utsläpp, Återtagande av köldmedium, Register för mobil utrustning, Underrättelse och rapportering till tillsynsmyndigheten, Certifiering för personal och företag, Skötsel av anläggningar, Förutsättningar för att ett certifikat och intyg ska vara giltigt, Organ för ackreditering och certifiering, Undantag, Behörig myndighet, Tillsyn och avgifter.

Visa lagen i fulltext

Det är förbjudet att tillverka, använda, överlåta och saluhålla ozonnedbrytande ämnen. Den svenska förordningen (2007:846) om fluorerade växthusgaser och ozonnedbrytande ämnen ersätts med två nya förordningar den 1 januari 2017 – en om f-gaser (SFS 2016:1128) och en om ozonnedbrytande ämnen (SFS 2016:1129). Kompletterar EU-förordningen om ozonnedbrytande ämnen. Den innehåller avsnitt om Förbud, Undantag, Skyldighet att återta köldmedium, Periodiska läckagekontroller av brandskyddsutrustning, Behörig myndighet, Rapportering till Naturvårdsverket, Tillsyn och avgifter

Visa lagen i fulltext

Denna förordning innehåller bestämmelser om ett system för utökat producentansvar för hantering av avfall från elutrustning.
Förordningen syftar till att elutrustning ska utformas och framställas på ett sådant sätt att uppkomsten av avfall förebyggs.

Visa lagen i fulltext

Förordningen syftar till att minska mängden förpackningar och förpackningsavfall, höja materialåtervinningen, begränsa miljö- och nedskräpningspåverkan samt säkerställa att producenter tar operativt/finansiellt ansvar för insamling och behandling. Den gäller för alla förpackningsmaterial och ställer krav på utformning, märkning, rapportering, insamlingssystem och finansiering. Kommunerna preciseras som ansvariga för insamling från hushåll (inkl. samlokaliserade verksamheter), medan godkända producentansvarsorganisationer (PRO) ansvarar för behandling och finansiering. • Bindande återvinningsmål per material (bl.a. minst 65 % totalt t.o.m. 2029 och 70 % därefter; glas 90 %, papper/kartong 85 %, plast 50 % t.o.m. 2029 och 55 % därefter; särskilda mål för trä, järn, aluminium samt returförpackningar). • Designkrav: förpackningar ska vara minimala, återanvändbara eller återvinningsbara; harmoniserade standarder (EN 13427–13432) kan användas för att visa uppfyllelse. • Plastflaskor: återvunnet innehåll och utförande. PET-flaskor minst 25 % återvunnet innehåll t.o.m. 2029; från 2030 ska engångsflaskor för dryck i plast innehålla minst 30 % återvunnet. Korkar/lock i plast ska vara fastsittande på dryckesbehållare. • Märkning: materialidentifiering enligt 97/129/EG; flaskor/burkar i retursystem ska pantmärkas med uppgift om system och pantbelopp; engångsmuggar i plast ska ha särskild SUP-märkning. • Producentansvar: producent måste före utsläppande på marknaden anlita eller tillhandahålla godkänd PRO; anmälan till Naturvårdsverket krävs (producent/ombud, grund för producentstatus, vald PRO). • Kommunal insamling: successiv utbyggnad till fastighetsnära insamling av papper, plast, glas, metall (fullt ut från 2027). Skrymmande fraktioner via lättillgängliga platser/ÅVC. Insamling även på torg/parker och andra populära platser. • PRO-krav: ta emot kommunalt insamlat avfall enligt marknadsandel, säkerställa sortering/behandling, bidra till mål, transparens (ägare, kunder, avgiftsprinciper), ställa finansiell säkerhet och ha intern kontroll. Separata regler för PRO som driver retursystem. • Ekonomi/rapportering: PRO betalar producentavgifter som finansierar kommunernas insamling samt årsavgift till NV. Producenter och PRO rapporterar årligen senast 31 mars (mängder per material, engångsprodukter, återvunnet plastinnehåll m.m.). Marknadsdrivna system för återanvändning/återvinning kan anmälas och omfattas av krav. Krav på företag (exempel): • Producent (tillverkare/importör/fyllare): Anlita godkänd PRO innan utsläppande på marknaden; anmälan till NV och årlig rapportering (senast 31/3) av mängder/material, inkl. SUP-produkter och dryckesflaskor. • Producent (dryck i plastflaska/metallburk): Säkerställ anslutning till retursystem; från 2029 får dryck endast säljas i förpackningar som ingår i retursystem. • Producent (plastflaskor för dryck): Uppfyll kraven på fastsittande kork/lock och återvunnet plastinnehåll (25 % PET t.o.m. 2029; 30 % för engångsflaskor från 2030); följ NV:s beräkningsföreskrifter. • Producentansvarsorganisation (PRO): Ta emot avfall enligt marknadsandel, ordna behandling/materialåtervinning, offentliggör avgiftsprinciper, ställ finansiell säkerhet och rapportera kvartals- och årsdata. • Verksamhetsutövare (icke-hushåll): Sortera ut förpackningsavfall per material och lämna till mottagningsplatser/avtalad aktör; anslut vid behov till marknadsdrivet återanvändnings-/återvinningssystem. Relevanta länkar Lagtext hos riksdagen (SFS 2022:1274) Naturvårdsverket – Producentansvar för förpackningar Avfallsförordningen (2020:614) – översikt

Visa lagen i fulltext

KIFS 2017:7 om kemiska produkter och biotekniska organismer Föreskriften KIFS 2017:7 från Kemikalieinspektionen reglerar kemiska produkter och biotekniska organismer och kompletterar både EU-regler och svenska regler • Föreskriften innehåller regler för förvaring av farliga kemiska produkter, anmälan till produktregistret inklusive nanomaterial, tillståndskrav för särskilt farliga produkter, klorerade lösningsmedel, flyktiga organiska föreningar i vissa färger och lacker, kvicksilver och kvicksilverhaltiga varor, formaldehyd i träbaserade skivor, elektrisk och elektronisk utrustning samt genetiskt modifierade organismer (GMO). • Den reglerar även krav på rapportering av PFAS till Kemikalieinspektionens produktregister samt innehåller bestämmelser om upphävande av vissa tidigare regler och införande av nya krav och avgifter för dispensansökningar. • Syftet med föreskriften är att främja säkerheten och hälsoskyddet vid hantering och användning av kemiska produkter och biotekniska organismer samt att reglera deras tillverkning, import, export, försäljning och användning.

Visa lagen i fulltext

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 av den 20 juni 2019 om långlivade organiska föroreningar (omarbetning). Förordning (EG) nr 850/2004 ska upphöra att gälla och ersätts av EU förordning (EU) 2019/1021 om långlivade organiska föroreningar 2019-07-15. Med beaktande av framför allt försiktighetsprincipen är syftet med denna förordning att skydda människors hälsa och miljön mot POP genom att förbjuda, så snart som möjligt avskaffa, eller begränsa tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av, ämnen som omfattas av Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar, nedan kallad konventionen, eller protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar, nedan kallat protokollet, genom att minimera, i syfte att så snart som möjligt, om genomförbart, eliminera utsläpp av sådana ämnen, och genom att upprätta bestämmelser om avfall som består av, innehåller eller är förorenade med något av dessa ämnen. Medlemsstaterna får när så är lämpligt tillämpa strängare krav än de som fastställs i denna förordning, i enlighet med EUF-fördraget.

Visa lagen i fulltext

Bestämmelserna i miljöbalken syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.

Visa lagen i fulltext

Denna förordning gäller miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd enligt 9 kap. miljöbalken. I bilagan till denna förordning anges om en verksamhet eller åtgärd kräver tillstånd eller anmälan enligt 9 kap. 6 § miljöbalken.