Branschlaglista för
Svensk Plastindustriförening

Föreskrifter (NFS 2020:5) om antecknings- och rapporteringsskyldighet och lämnande av uppgifter om farligt avfall till avfallsregistret innehåller bestämmelser om vilka uppgifter om farligt avfall som ska antecknas enligt avfallsförordningen, hur antecknade uppgifter ska lämnas till avfallsregistret och vilka uppgifter som ska lämnas till Naturvårdsverket. Föreskriften gäller från 2020-08-01.

Visa lagen i fulltext

Avfallsförordning (SFS 2020:614) reglerar avfall, dess hantering och avfallsförebyggande åtgärder i Sverige. Den gäller för olika typer av verksamheter och omfattar både farligt och icke-farligt avfall. Förordningen bygger på miljöbalkens bestämmelser och harmoniserar med EU-direktiv om avfallshantering. Den omfattar även krav på klassificering, utsortering, transport och dokumentation av avfall. Syftet är att säkerställa en säker och miljömässigt god avfallshantering, främja återvinning samt minska miljörisker och hälsorisker. Förordningen innehåller bland annat krav på separering av avfall, anmälningar och tillstånd för yrkesmässig hantering och transport. Den föreskriver skyldigheter för producenter, transportörer, behandlare samt kommuner. Det finns särskilda regler för farligt avfall, elektriskt avfall, bygg- och rivningsavfall, och för registerföring av avfallstransaktioner. Naturvårdsverket är central tillsynsmyndighet och rapporterar nationellt och till EU. Krav - generella Alla verksamheter som producerar, hanterar eller transporterar avfall ska klassificera avfallet enligt förordningens avfallskoder och bedöma farliga egenskaper. Avfall ska sorteras ut och samlas in separat enligt typ och egenskap för att underlätta återvinning och säker hantering, inklusive matavfall, förpackningsavfall, el- och elektronikavfall samt spillolja. Undantag kan medges vid särskilda förhållanden. Yrkesmässig transport och hantering av avfall kräver tillstånd eller anmälan till länsstyrelsen. Den som lämnar avfall ska kontrollera att mottagaren har erforderliga tillstånd. Farligt avfall får inte blandas eller spädas ut med annat avfall eller ämnen, undantaget viss reglerad verksamhet med tillstånd och bästa teknik. Det ska upprättas och sparas anteckningar och transportdokument för farligt avfall som möjliggör spårbarhet och kontroll. Uppgifter ska regelbundet rapporteras till Naturvårdsverket. Kommuner ska tillhandahålla system för utsortering och insamling av matavfall från hushåll och rapportera avfallsmängder och miljöarbete till Naturvårdsverket. Bestämmelser finns om att ge andra möjlighet att förbereda avfall för återanvändning samt om myndigheters roll i dispenser från dumpningsförbud. Kontrollpunkter - generella

1. Utsortering: Finns rutiner för utsortering och separat insamling av matavfall, förpackningsavfall, elavfall och bygg- och rivningsavfall?
2. Tillstånd och anmälan: Säkerställs att all yrkesmässig transport och hantering av avfall har erforderliga tillstånd eller görs enligt anmälningsplikten?
3. Farligt avfall: Kontrollera att farligt avfall inte blandas eller späs ut med annat avfall eller ämnen i strid med reglerna?
4. Dokumentation: Upprättas och sparas erforderliga anteckningar och transportdokument för farligt avfall enligt förordningen?
5. Spårbarhet: Säkerställs att mottagare av avfall har rätt tillstånd och att kontroller görs innan avfall lämnas över?

Visa lagen i fulltext

Denna författning reglerar vilka undantag från tillståndsplikt som gäller vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor. Syftet är att ange vilka volymer och situationer där hantering av sådana ämnen får ske utan krav på tillstånd, för att underlätta säker och lagenlig hantering samt förebygga olyckor. Författningen omfattar både yrkesmässig och icke yrkesmässig hantering. Undantagen är särskilt relevanta för verksamheter med små eller normala mängder brandfarliga gaser och vätskor, i syfte att minska administrativ börda samtidigt som säkerheten upprätthålls. Den preciserar också vilka typer av gaser och vätskor undantagen gäller för och klargör definitions- och tillämpningsfrågor. Krav - generella Verksamheter som hanterar brandfarliga gaser och vätskor i mängder som överskrider angivna gränsvärden får inte bedriva sådan hantering utan giltigt tillstånd från behörig myndighet. Hantering av brandfarliga gaser och vätskor i yrkesmässig publik verksamhet får undantas från tillståndsplikt endast om mängderna understiger de fastställda volymgränserna beroende på inomhus- eller utomhusanvändning. Icke yrkesmässig hantering av brandfarliga gaser och vätskor är tillståndsfri inom angivna volymgränser för exempelvis gasol, aerosoler och vätskor med särskilda flampunkter. Vid hantering på flera skilda platser inom samma verksamhet gäller tillståndspliktens undantag per plats, förutsatt att verksamheterna är helt separerade och oberoende av varandra. Undantagen gäller för specifika typer av brandfarliga gaser, vätskor och aerosoler, inklusive sådana i fordon, köldmedium i enhetsaggregat samt brandfarliga vätskor använda vid lantbruksverksamhet enligt angivna villkor. Kontrollpunkter - generella

1. Tillståndsfri hantering: Finns rutiner för att säkerställa att hantering av brandfarliga gaser och vätskor inte överskrider tillståndsfria mängder?
2. Volymkontroll: Säkerställs att volymer av brandfarliga ämnen vid varje plats är dokumenterade och överensstämmer med tillståndsundantagen?
3. Platsseparering: Har organisationen verifierat att hantering på flera platser är åtskild så att undantag kan tillämpas per plats?
4. Tillståndshantering: Är rutiner för ansökan och förnyelse av tillstånd vid hantering över angivna gränser etablerade och aktuella?
5. Typ av ämnen: Kontrolleras att endast gaser och vätskor som definieras enligt författningen hanteras inom respektive undantag?

Visa lagen i fulltext

Denna förordning reglerar hantering, överföring, import och marknadskontroll av brandfarliga och explosiva varor enligt lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. Den omfattar även undantag från spårämneskravet för plastiska sprängämnen vid vissa specifika ändamål som forskning och brottsutredningar. Förordningen anger villkor för godkännande och tillstånd, samt vilka myndigheter som ansvarar för tillsyn och marknadskontroll. Försvarsmakten och andra myndigheter har särskilda undantag och regler för sin verksamhet inom området brandfarliga och explosiva varor. Syftet är att säkerställa säker hantering och kontroll av dessa varor för att förebygga olyckor och brott. Förordningen innehåller krav på anmälan vid förlust eller olycka, skyldigheter vid tillståndsbyten och särskilda regler för transport och användning av explosiva varor. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har en central roll i godkännande, tillsyn och föreskriftsutgivning. Krav - generella Den som hanterar explosiva varor måste ha fyllt 18 år. Hantering, överföring och import av explosiva varor är förbjudna utan giltigt tillstånd från behörig myndighet. Verksamheter med tillstånd ska kunna redovisa hanterade explosiva varor och omedelbart anmäla förlust eller olycka till polismyndigheten respektive tillsynsmyndigheten. Användning av eld eller tändkällor i områden där dessa varor hanteras är förbjuden om risken för olycka är mer än ringa. Tillståndsprövning ska ske inom föreskriven tid med möjlighet till förlängning vid behov. Vid byte av verksamhetsutövare eller vid dödsfall ska ny ansökan om tillstånd lämnas in och myndigheten ska underrättas. Försvarsmakten ska samråda med berörd myndighet inför transport av särskilt angivna explosiva varor. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ansvarar för godkännande av explosiva varor, marknadskontroll, utfärdande av föreskrifter och återkallelse av godkännanden vid bristande förutsättningar. De får även meddela undantag från lagens bestämmelser i vissa fall och fastställa villkor för varornas egenskaper och utförande. Kontrollpunkter - generella

1. Åldersgräns: Säkerställs att bara personer över 18 år hanterar explosiva varor?
2. Tillståndshantering: Finns rutiner för ansökan, förnyelse och överlåtelse av tillstånd?
3. Anmälan vid förlust eller olycka: Säkerställs omedelbar anmälan till polis och tillsynsmyndighet vid förlust eller olycka?
4. Redovisning: Kan tillståndshavaren redovisa samtliga hanterade explosiva varor?
5. Säkerhetsrutiner: Finns rutiner som förhindrar användning av eld eller tändkällor där brandfarliga och explosiva varor hanteras?

Visa lagen i fulltext

Lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor reglerar hantering, överföring och import av sådana varor. Syftet är att förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom orsakade av brand eller explosion. Lagen omfattar även förebyggande mot obehörigt förfarande med dessa varor. Lagen gäller inte all transport, exempelvis transport som omfattas av lag om transport av farligt gods eller vissa undantagna transportformer. Brandfarliga varor definieras bland annat som brandfarliga gaser och vätskor, och explosiva varor som explosiva ämnen, föremål och andra ämnen avsedda att framkalla explosion eller pyroteknisk verkan. Krav - generella Den som hanterar, överför eller importerar brandfarliga eller explosiva varor ska vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra olyckor och begränsa skador. Vid tillståndspliktig verksamhet ska en riskutredning finnas, lämplig kompetens säkerställas och föreståndare utses. Föreståndare ska vara godkända eller anmälda till tillsynsmyndighet beroende på varornas art. Byggnader och anläggningar för hantering ska vara betryggande och platsval ska ta hänsyn till risker och omgivning. Olika typer av brandfarliga och explosiva varor får inte förvaras eller förpackas tillsammans om risken för skador ökar väsentligt. Explosiva varor ska vara godkända enligt gällande regler och vissa explosiva sprängämnen ska vara märkta med spårämnen. Information om varornas egenskaper och risker ska lämnas vid tillverkning, överföring, import och marknadsintroduktion. Explosiva varor får endast överlåtas till behöriga personer. Tillstånd krävs för hantering av explosiva varor och för yrkesmässig eller större hantering av brandfarliga varor, med kommun eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som tillståndsmyndigheter. Tillsyn utövas av tillståndsmyndigheter med rätt att begära upplysningar, besöka anläggningar och utfärda förelägganden eller förbud. Kommuner ansvarar för delar av tillsynen och kan samarbeta eller avtala med andra kommuner. Avgifter kan tas ut för tillstånd och tillsyn. Brott mot lagen kan medföra böter eller fängelse och egendom kan förverkas. Kontrollpunkter - generella

1. Aktsamhetsåtgärder: Finns dokumenterade rutiner för att förebygga och begränsa risker vid hantering av brandfarliga eller explosiva varor?
2. Kompetens och föreståndare: Har verksamheten utsett och fått godkännande eller gjort anmälan av föreståndare enligt lagens krav?
3. Byggnad och förvaring: Är byggnader och förvaringsplatser anpassade för att minimera brand- och explosionsrisk samt placerade med hänsyn till omgivningen?
4. Tillståndshantering: Har verksamheten erforderliga tillstånd för hantering, överföring eller import av brandfarliga och explosiva varor?
5. Tillsyn och rapportering: Säkerställs att myndigheters krav på information, tillträde och kontroller efterlevs och att eventuella förelägganden följs?

Visa lagen i fulltext

Förordningen om energideklaration för byggnader syftar till att reglera skyldigheten att upprätta energideklarationer för byggnader i syfte att främja energieffektivitet och minska energianvändningen. Den kompletterar lagen om energideklaration genom att precisera vilka byggnader som undantas från deklarationsplikten och beskriver krav på besiktning och energiprestandamätning. Förordningen anger också krav på oberoende experter som upprättar energideklarationerna, regler för tillgång och överlämnande av deklarationer samt hantering av register med energideklarationsuppgifter. Den är ett verktyg för att säkerställa korrekt och tillförlitlig information om byggnaders energianvändning. Krav - generella Byggnader som anges i förordningen är undantagna från skyldigheten att energideklareras, bland annat byggnadsminnen, industribyggnader, tillfälliga byggnader och små fristående byggnader under 50 kvadratmeter. Upplåten del av byggnad eller upplåtelseförhållanden kan också påverka skyldigheten, där exempelvis tillfällig upplåtelse eller upplåtelse inom koncern kan undantas. Vid upprättande av energideklaration för befintliga byggnader ska besiktning föregå deklarationen för att bedöma åtgärders påverkan på inomhusmiljö och kostnadseffektivitet. Energideklarationen ska innehålla uppvärmningsformer, kylsystem och annan energianvändning, särskilt för el- och tvåbostadshus baserat på tekniska egenskaper och normal användning. Oberoende experter som gör besiktningar och upprättar deklarationer ska ha särskild sakkunskap och kunna styrka sin oberoende ställning genom ackreditering eller motsvarande i andra EU- eller EES-länder. De får inte utföra uppdrag på byggnader där de ansvarar för service eller underhåll. Boverket meddelar föreskrifter om hur och när energideklarationer ska upprättas, vilken information som ska ingå, besiktningsomfattning för luftkonditioneringssystem, krav på oberoende experter samt hantering och tillgång till energideklarationsregister. Energideklarationer och besiktningsprotokoll ska kunna överlämnas elektroniskt till Boverket. Uppgifter i energideklarationsregistret behandlas med hänsyn till integritet och får endast användas för vissa angivna ändamål. Direktåtkomst till registret kan ges till myndigheter, experter och byggnadsägare för relevanta ändamål. Kontrollpunkter - generella

1. Undantag från skyldighet: Finns rutiner för att säkerställa vilka byggnader och upplåtelseformer som undantas från energideklaration?
2. Besiktning av byggnader: Säkerställs att besiktning genomförs före upprättande av energideklaration för befintliga byggnader med förbättringsförslag?
3. Oberoende experter: Har organisationen kontrollerat att de experter som upprättar energideklarationer är ackrediterade och oberoende?
4. Innehåll i energideklaration: Finns rutiner för att energideklarationen redovisar uppvärmningsformer, kylsystem och annan energianvändning korrekt?
5. Registerhantering: Hanteras uppgifter i energideklarationsregistret enligt gällande föreskrifter för integritet och användning?

Visa lagen i fulltext

Lagen om energideklaration för byggnader syftar till att främja effektiv energianvändning och god inomhusmiljö. Den gäller för byggnader där energi används för att påverka inomhusklimatet. Lagen ställer krav på att det ska finnas en aktuell energideklaration vid nybyggnation, försäljning och för vissa befintliga stora byggnader. Energideklarationen ska innehålla uppgifter om byggnadens energiprestanda, ventilationskontroller, radonmätning samt rekommendationer för energieffektivisering med bibehållen inomhusmiljö. Luftkonditioneringssystem omfattas också av särskilda besiktningskrav. Energideklarationer ska göras av oberoende experter och lämnas in till Boverket, som ansvarar för ett nationellt energideklarationsregister. Krav - generella Den som uppför en byggnad ska säkerställa att en energideklaration finns vid byggnadens färdigställande. Fastighetsägare har skyldighet att ha en energideklaration som inte är äldre än tio år för byggnader större än 1000 kvadratmeter eller vid uthyrning med nyttjanderätt. Vid försäljning av byggnad eller andel ska en energideklaration finnas som är högst tio år gammal. Innan en energideklaration upprättas för befintlig byggnad ska en besiktning utföras om det är nödvändigt. Byggnadens ägare ska anlita en oberoende expert med särskild sakkunskap för besiktning och upprättande av energideklaration eller besiktningsprotokoll. Energideklaration och besiktningsprotokoll ska överlämnas till Boverket enligt fastställda regler. Ägare ska tillhandahålla energideklarationen på en väl synlig plats i byggnaden eller i omedelbar anslutning till densamma. Kommunala nämnder ansvarar för tillsyn av att skyldigheter enligt lagen följs och får förelägga åtgärder och kräva tillträde för detta. Kontrollpunkter - generella

1. Energiuppföljning Finns det en energideklaration för alla byggnader där det krävs enligt lagen?
2. Tidsmässig giltighet Är energideklarationen för byggnader och vid försäljning inte äldre än tio år?
3. Befintlig byggnad Har nödvändig besiktning utförts innan upprättandet av energideklarationen?
4. Experthantering Har en oberoende expert utsetts för att göra besiktning och upprätta energideklaration?
5. Registerhantering Har energideklarationen lämnats in till Boverket enligt föreskrivna krav?

Visa lagen i fulltext

Denna författning reglerar hanteringen av brandfarliga gaser och vätskor där explosiv atmosfär kan uppstå och medföra risk för brand eller explosion. Den syftar till att förebygga sådana olyckor genom krav på tekniska och organisatoriska åtgärder för att förhindra explosiv atmosfär eller dess antändning. Författningen gäller främst yrkesmässig hantering och omfattar bedömning av riskområden, klassificering i zoner samt krav på utrustning och skyltning. Vidare tydliggör den ansvarsfördelning vid flervarvsplatser samt ställer krav på dokumentation och uppdatering av riskbedömningar vid förändrad verksamhet. Författningen utgör en viktig del i säkerhetsarbetet för att minimera risker kopplade till explosionsfarliga miljöer vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor. Krav - generella Verksamhetsutövare ska vidta tekniska och organisatoriska åtgärder för att först förhindra, sedan undvika antändning av explosiv atmosfär och till sist begränsa skador vid eventuell antändning. Riskområden med explosiv atmosfär ska identifieras och delas in i zoner (zon 0, zon 1 och zon 2) utifrån exponeringens varaktighet och frekvens. Varje zon ska bedömas både horisontellt och vertikalt samt klassificeras efter explosionsgrupp och temperaturklass. Verksamhetsutövaren ska göra en noggrann riskbedömning av potentiella antändningskällor i samband med all drift, inklusive underhåll och rengöring. Hantering får inte påbörjas om riskbedömningen visar på otillräckligt skydd mot antändning. Bedömningar och analyser av explosionsrisker ska dokumenteras. Dokumentationen ska omfatta egenskaper hos brandfarliga ämnen, möjliga tändkällor, relevanta utrymmen och installationer, instruktioner för arbete och spillhantering samt samordningsansvar. Ny eller reviderad riskbedömning ska göras vid väsentliga ändringar av verksamheten som kan påverka explosionsriskerna. Dokumentationen ska då uppdateras. Endast utrustning godkänd för explosionsfarlig miljö enligt gällande föreskrifter får användas i riskområden, med utrustningskategori anpassad till respektive zons klassificering. Vid platser där flera verksamhetsutövare hanterar brandfarliga gaser eller vätskor ska en av dem ha ansvar för samordning av skyddsarbetet. Riskområden ska tydligt märkas med varningsskyltar enligt fastställd utformning för att informera om förekomst av explosiv atmosfär. Kontrollpunkter - generella

1. Riskbedömning: Finns dokumenterad bedömning av riskområden och explosionszoner för hantering av brandfarliga gaser och vätskor?
2. Tekniska åtgärder: Säkerställs att tekniska och organisatoriska åtgärder genomförs för att förebygga och begränsa explosioner?
3. Utrustning: Används endast godkänd utrustning anpassad efter zonens explosionsrisk och utrustningskategori?
4. Samordning: Har ansvarig utsetts för samordning av skyddsarbetet där flera verksamhetsutövare är verksamma?
5. Skyltning: Finns korrekt och tydlig skyltning som varnar för explosiv atmosfär i riskområden?

Visa lagen i fulltext

Denna förordning reglerar hanteringen av fluorerade växthusgaser (f-gaser) i Sverige. Syftet är att minska utsläpp av dessa växthusgaser genom att följa EU:s förordningar om certifiering, hantering, kontroll och rapportering. Förordningen omfattar krav på certifiering av personal och företag, läckagekontroller, återvinning, skötsel av anläggningar samt rapportering till tillsynsmyndigheter. Reglerna gäller för kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning samt mobil utrustning som innehåller f-gaser. Undantag finns för viss utrustning inom forskning, utbildning, försvar och internationell trafik. Naturvårdsverket är behörig myndighet med ansvar för tillsyn och certifiering enligt förordningen. Krav - generella Den som tillverkar, importerar eller installerar ny utrustning ska tillhandahålla svenska drift- och skötselinstruktioner med anvisningar för att förebygga köldmedieutsläpp, med vissa undantag för mindre utrustning. Läckagekontroll ska utföras vid installation, ombyggnad eller ingrepp i köldmediesystem, och operatörer ska vidta förebyggande åtgärder mot utsläpp även för mobil utrustning. Operatörer ska föra register över mobil utrustning och rapportera årligen till tillsynsmyndigheten om utrustning med stora mängder koldioxidekvivalenter. Leverantörer av köldmedium är skyldiga att kostnadsfritt återta uttjänta köldmedier och tillhandahålla lämpliga behållare för detta. Personal och företag som arbetar med installation, service, läckagekontroll och återvinning ska vara certifierade enligt fastställda EU-krav. Certifieringsorgan ska vara ackrediterade och anmälda hos Naturvårdsverket. Certifikat gäller fem år och ska bevakas fortlöpande. Operatörer ska säkerställa att den som sköter utrustningen har nödvändig kunskap och erfarenhet. Undantag från vissa krav görs bland annat för utrustning inom försvar, forskning och utbildning, samt för fordon och fartyg registrerade utomlands. Kontrollpunkter - generella

1. Drift- och skötselinstruktioner: Finns aktuella och lättförståeliga drift- och skötselinstruktioner på svenska för ny utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser?
2. Läckagekontroll: Säkerställs att läckagekontroll utförs vid installation, ombyggnad eller ingrepp i köldmediesystem enligt regelverket?
3. Certifiering: Har all personal och alla företag som hanterar kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustning erforderlig giltig certifiering enligt EU- och nationella krav?
4. Återtagande av köldmedium: Finns rutiner för kostnadsfritt återtagande av uttjänta köldmedier och tillhandahålls behållare för detta?
5. Rapportering: Lämnas årligen korrekt och fullständig rapportering om utrustning med stora mängder köldmedium till tillsynsmyndigheten senast 31 mars för föregående kalenderår?

Visa lagen i fulltext

Denna förordning reglerar hantering av ozonnedbrytande ämnen i Sverige och syftar till att skydda ozonskiktet i enlighet med EU:s förordning om ozonnedbrytande ämnen. Den omfattar produktion, användning, överlåtelse och saluhållande av sådana ämnen samt särskilda undantag för vissa utrustningar och användningsområden. Förordningen fastställer även krav på återtag och hantering av köldmedier innehållande ozonnedbrytande ämnen, rapportering till behörig myndighet samt tillsyn och avgifter. Förordningen innehåller även definierade begrepp såsom köldmedium, köldmediesystem och olika typer av ozonnedbrytande ämnen. Krav på yrkesmässig importör och överlåtare av köldmedier regleras, liksom undantag för äldre kylutrustning och användning av haloner inom militära områden under särskilda villkor. Naturvårdsverket är utsedd till behörig myndighet för tillsyn och rapportering enligt denna förordning. Krav - generella Det är förbjudet att tillverka, använda, överlåta eller saluhålla ozonnedbrytande ämnen, förutom i de fall som medges enligt EU-förordningen eller undantag i denna förordning. Leverans av vissa köldmedier till andra än företag med destruktionsverksamhet är förbjuden. Undantag ges för användning av CFC och HCFC i äldre kyl- och luftkonditioneringsutrustning under specifika villkor. Haloner får användas i militär utrustning där ersättning inte är möjlig, enligt särskilda regler. Den som yrkesmässigt importerar eller överlåter köldmedier är skyldig att kostnadsfritt återta använda köldmedier och tillhandahålla lämpliga behållare för detta ändamål. Företag ska årligen rapportera användning inom vissa avgörande användningsområden till Naturvårdsverket. Behörig myndighet ansvarar för tillsyn av efterlevnad och kan föra tillsyn enligt miljöbalken med tillhörande avgifter. De som utför läckagekontroller på brandskyddsutrustning med haloner ska uppfylla fastställda minimikrav för certifiering. Kontrollpunkter - generella

1. Förbud: Säkerställs att verksamheten inte tillverkar, använder eller saluhåller ozonnedbrytande ämnen utan giltigt undantag?
2. Återtag: Finns rutiner för kostnadsfri återtagning och hantering av köldmedier vid import och överlåtelse?
3. Rapportering: Har organisationen rutiner för att årligen rapportera till den behöriga myndigheten när det gäller användning inom avgörande områden?
4. Utrustningskontroll: Genomförs kontroller att äldre kyl- och luftkonditioneringsutrustning som använder undantagna ämnen uppfyller villkoren i förordningen?
5. Certifiering: Säkerställs att personal som utför läckagekontroller på halonbaserad brandskyddsutrustning uppfyller minimikraven för certifiering?

Visa lagen i fulltext

Förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar reglerar utformning och hantering av förpackningar samt fastställer ett system för producenternas ansvar för insamling och behandling av förpackningsavfall. Syftet är att minska mängden och miljöpåverkan av förpackningar genom begränsad volym och vikt, återanvändning, samt säker och miljömässigt godtagbar avfallshantering. Förordningen ska bidra till att uppnå materialåtervinningsmål och minska nedskräpning genom producenters operativa eller finansiella ansvar. Den omfattar definiering av vad som räknas som förpackningar och förpackningsavfall, fastställer mål för återvinning och användning av återvunnen plast, samt inför krav på märkning, återanvändbarhet och begränsningar av onödiga förpackningar. Producenter ska ansluta sig till godkända producentansvarsorganisationer som ansvarar för insamling, behandling och rapportering av avfall. Kommunernas ansvar för insamling regleras samtidigt med ersättningssystem finansierat genom producentavgifter. Krav - generella Producenter ska innan tillhandahållande av förpackningar på den svenska marknaden anmäla sig till Naturvårdsverket och tillse att de anlitar en godkänd producentansvarsorganisation som tar hand om förpackningsavfallet. Förpackningar får endast tillhandahållas om de är utformade för att minimera volym och vikt, kan återanvändas eller återvinnas, och begränsar utsläpp av skadliga ämnen vid avfallshantering. Producentansvarsorganisationer ska organisera insamling, behandling och rapportering av förpackningsavfall i enlighet med fastställda materialåtervinningsmål och krav på minskad nedskräpning. Kommunerna ansvarar för insamling av förpackningsavfall från hushåll och vissa verksamheter, och ska tillhandahålla fastighetsnära insamling eller lättillgängliga insamlingsplatser enligt föreskrifter. Producenter och producentansvarsorganisationer ska årligen rapportera detaljerad information om förpackningsmaterial och avfallshantering till Naturvårdsverket för uppföljning och statistik. Producenter av engångsplastflaskor ska säkerställa att deras produkter innehåller minst 25 procent återvunnen plast senast från och med 2025, och dryckesbehållare ska vara utformade så att plastkorkar och lock är fästa under hela användningen. Kontrollpunkter - generella

1. Anmälan: Har producenten anmält sin verksamhet till Naturvårdsverket före marknadstillhandahållande?
2. Producentansvar: Är producenten ansluten till en godkänd producentansvarsorganisation?
3. Förpackningsutformning: Uppfyller förpackningarna kraven på minimal volym och vikt samt återanvändbarhet eller återvinningsbarhet?
4. Materialåtervinning: Har producentansvarsorganisationen rutiner för att säkerställa uppfyllnad av materialåtervinningsmålen?
5. Rapportering: Lämnas årligen fullständiga och korrekta rapporter från producenter och producentansvarsorganisationer till Naturvårdsverket?

Visa lagen i fulltext

Författningen MSBFS 2023:2 reglerar hantering av brandfarliga vätskor. Den gäller anordningar, byggnader och anläggningar där sådana vätskor hanteras. Syftet är att förebygga och begränsa risker för brand, explosion och spill. Den ska hindra olyckor och skador på liv, hälsa, miljö och egendom. Författningen omfattar bland annat krav på ventilation, placering, skyltning, skydd mot obehörigt förfarande samt hantering av spill och läckage. För reglering av transport gäller särskilda föreskrifter och undantag finns för vissa vätskor och fartyg. Avvikelse från regler kan medges i enskilda fall. Författningen innehåller också detaljerade tekniska och organisatoriska krav för lösa behållare, cisterner samt rör- och slangledningar. Den reglerar även särskilda förhållanden för bostäder och saluföring. Krav på utredning av risker och föreståndare för tillståndspliktig verksamhet framgår. Reglerna gäller från den 1 januari 2024 och ersätter tidigare föreskrifter inom området. Krav - generella Anordningar som används för brandfarliga vätskor ska vara täta, motståndskraftiga mot vätskor och föroreningar, lämpade för tryck och temperaturer samt återförslutningsbara när så krävs. Utrymmen där brandfarliga vätskor hanteras ska vara tillräckligt ventilerade för att undvika ångans ansamling och där mekanisk ventilation används ska denna säkerställas regelbundet. Ventilationens frånluft ska mynna på lämplig plats utan att ångor sprids till andra delar av byggnaden. Anordningar ska skyddas mot påkörningsskador och andra yttre påfrestningar genom placering eller fysiskt skydd. Placering ska också beakta risk för brandpåverkan, spridning av brand eller explosion samt möjligheter till utrymning vid brand. Lösa behållare ska vara godkända enligt transportföreskrifter, förslutna vid transport inom egen verksamhet och förvaras på avstånd från cisterner. Inomhusförvaring av större volymer lösa behållare med brandfarliga vätskor ska vara brandtekniskt avskild och utrustad med invallning eller annan lösning för att begränsa spridning vid spill. Cisterner ska ha säker och överskådlig lossningsplats med möjligheter att snabbt avbryta fyllning. Invallning ska finnas för att begränsa utsläpp och spill av brandfarlig vätska enligt föreskrivna volymer och placering. Inomhuscisterner för brandfarliga vätskor ska vara i brandcell med angiven brandteknisk klass. Rör- och slangledningar ska kunna stängas manuellt och snabbt vid nödsituation, vara ventilerade, motståndskraftiga och skyddade mot slitage. Rör i byggnad och i mark ska vara korrekt dokumenterade och skyddade mot skador. Slangledningar får användas temporärt eller där rörelse krävs och måste inspekteras regelbundet. Vid hantering av brandfarliga vätskor ska spill och läckage kunna omhändertas innan risk för spridning eller antändning uppstår. Släckutrustning ska finnas tillgänglig vid förvaring i större volymer. Skriftliga instruktioner ska finnas för drift, underhåll och hantering av spill. Obehörigt förfarande ska förhindras genom skydd av behållare och manövrerbara komponenter. Utredning om risker ska finnas, anpassad till verksamhetens omfattning, och en föreståndare ska utses med erforderliga befogenheter och kunskaper om verksamheten samt lagstiftning. Undantag från författningen kan medges av MSB i enskilda fall. Kontrollpunkter - generella

1. Anordningar: Finns anordningar som är täta, motståndskraftiga och lämpliga för hanteringen av brandfarliga vätskor?
2. Ventilation: Säkerställs att utrymmen där brandfarliga vätskor hanteras är tillräckligt ventilerade och att mekanisk ventilation underhålls?
3. Placering och skydd: Har anordningar skydd mot påkörning och är de placerade så att risk för brandspridning och utrymning beaktas?
4. Lösa behållare: Uppfyller lösa behållare krav på godkännande, förslutning under transport och brandmässig separering från cisterner?
5. Cisterner och invallning: Finns invallning eller annan teknisk lösning som kan ta hand om hela cisternvolymen vid spill?
6. Rör- och slangledningar: Är rör och slangledningar korrekt installerade, dokumenterade, skyddade och kan de stängas manuellt snabbt vid nödsituation?
7. Riskhantering och instruktioner: Finns skriftliga instruktioner och en upprättad riskutredning samt utsedd föreståndare med befogenheter?
8. Skyltning och obehörigt förfarande: Är områden där brandfarliga vätskor hanteras skyltade och skyddade mot obehörigt förfarande enligt volymkraven?

Visa lagen i fulltext

KIFS 2017:7 om kemiska produkter och biotekniska organismer Föreskriften KIFS 2017:7 från Kemikalieinspektionen reglerar kemiska produkter och biotekniska organismer och kompletterar både EU-regler och svenska regler • Föreskriften innehåller regler för förvaring av farliga kemiska produkter, anmälan till produktregistret inklusive nanomaterial, tillståndskrav för särskilt farliga produkter, klorerade lösningsmedel, flyktiga organiska föreningar i vissa färger och lacker, kvicksilver och kvicksilverhaltiga varor, formaldehyd i träbaserade skivor, elektrisk och elektronisk utrustning samt genetiskt modifierade organismer (GMO). • Den reglerar även krav på rapportering av PFAS till Kemikalieinspektionens produktregister samt innehåller bestämmelser om upphävande av vissa tidigare regler och införande av nya krav och avgifter för dispensansökningar. • Syftet med föreskriften är att främja säkerheten och hälsoskyddet vid hantering och användning av kemiska produkter och biotekniska organismer samt att reglera deras tillverkning, import, export, försäljning och användning.

Visa lagen i fulltext

Miljöbalken (SFS 1998:808) är en samlad lagstiftning för miljöskydd som syftar till att främja en hållbar utveckling genom att säkerställa en hälso- och miljövänlig livsmiljö för nuvarande och kommande generationer. Lagen betonar skydd av människors hälsa, natur- och kulturmiljö, bevarande av biologisk mångfald, och en långsiktig hushållning med naturresurser såsom mark, vatten och energi. Miljöbalken omfattar breda områden, bland annat miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, naturskydd, kemiska produkter, avfallshantering, och genteknik. Lagen innehåller konkreta krav på tillståndsprövningar, miljökonsekvensbeskrivningar, tillsyn och efterbehandling av förorenade områden. Den reglerar miljösanktionsavgifter, påföljder för miljöbrott samt ersättningsfrågor vid skador på fastigheter och natur. Miljöbalken fastställer också rättsliga ramverk för myndigheters och domstolars handläggning och prövning av miljöärenden för att trygga miljöskyddet på nationell nivå. Krav - generella Verksamhetsutövare skall alltid visa att allmänna hänsynsregler följs vid planering och drift av verksamhet eller åtgärder som kan påverka miljön. Detta inkluderar att inhämta nödvändig kunskap, välja lämpliga platser, använda bästa möjliga teknik och undvika farliga kemikalier eller biotekniska organismer när mindre farliga alternativ finns. Miljökonsekvensbeskrivning ska upprättas vid tillståndsansökan för sådana verksamheter och åtgärder som kan orsaka betydande miljöpåverkan. Beskrivningen ska innehålla information om verksamhetens omfattning, miljöpåverkan, alternativ och planerade skyddsåtgärder. Tillsynsmyndigheter ska aktivt kontrollera efterlevnaden av miljöbalken och vid behov ingripa med förelägganden, förbud eller avgifter. Tillsynsmyndigheten är även skyldig att anmäla misstankar om miljöbrott till brottsbekämpande myndigheter. Miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet kräver tillstånd eller anmälan och måste bedrivas så att miljökvalitetsnormer och övriga bestämmelser i balken uppfylls. Tillstånd kan villkoras, tidsbegränsas och omprövas efter behov. Ansvar för efterbehandling av förorenade områden påligger den verksamhetsutövare som orsakat föroreningen eller fastighetsägaren som köpt egendom med känd förorening. Ersättning ska betalas vid ingripanden som inskränker markanvändning eller naturtillgångar. Kontrollpunkter - generella

1. Rutin för allmänna hänsynsregler: Finns rutiner för att säkerställa att kunskap om miljörisker inhämtas och att bästa möjliga teknik används vid verksamhetsutövning?
2. Miljökonsekvensbeskrivning: Säkerställs att miljökonsekvensbeskrivningar upprättas och godkänns i enlighet med lagkrav innan tillståndsansökan?
3. Tillsyn och rapportering: Har organisationen rutiner för samverkan med tillsynsmyndigheter och för anmälan av eventuella miljöbrott?
4. Uppfyllande av miljökvalitetsnormer: Kontrollera att verksamheten bedrivs så att aktuella miljökvalitetsnormer inte överskrids.
5. Efterbehandlingsansvar: Har ansvarsfördelning och säkerheter för efterbehandling av förorenade områden dokumenterats och kontrollerats?

Visa lagen i fulltext

Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd reglerar miljöfarliga verksamheter och åtgärder som kräver tillstånd eller anmälan enligt miljöbalkens 9 kapitel. Den gäller kommunernas och andra myndigheters ansvar för tillsyn och prövning av sådana verksamheter för att skydda människors hälsa och miljön. Förordningen specificerar vilka verksamheter som kategoriseras som miljöfarliga och vilka krav som gäller för tillstånds- eller anmälningsplikt. Förordningen fastställer också procedurer för tillståndsprövning, anmälningsskyldighet och uppföljning, samt kommunernas befogenheter att föreskriva om hälsoskydd och att förhindra olägenheter. Den omfattar även bestämmelser om särskilda verksamheter som avloppsanordningar och värmepumpar. Syftet är att säkerställa en systematisk kontroll och förebygga skadliga effekter på miljö och hälsa genom tydliga krav och myndighetsutövning. Krav - generella Verksamheter eller åtgärder som enligt bilagan är märkta med A eller B får inte bedrivas utan giltigt tillstånd från miljödomstol eller länsstyrelse. Tillstånd krävs även vid väsentliga ändringar av befintlig verksamhet som kan medföra olägenheter för miljö eller hälsa. Anmälan måste lämnas till kommunal nämnd eller länsstyrelse för verksamheter som enligt bilagan är märkta med C eller för ändringar av A- och B-verksamheter som inte kräver tillstånd. Anmälan ska göras skriftligen i god tid före åtgärdens påbörjande och innehålla nödvändig information för bedömning. Kommunal nämnd ska handlägga ansökningar och anmälningar samt utfärda tillstånd eller förelägganden för att förebygga olägenheter för människors hälsa och miljön. Kommunen kan föreskriva om lokala regler för att skydda hälsa och miljö, såsom djurhållning, eldning, avloppsanordningar och värmepumpar. Tillsynsmyndigheter ska underrättas om ansökningar, beslut och ärenden. Naturvårdsverket ska i vissa fall ges möjlighet att yttra sig och kan föreskriva om villkor och miljörapportering. Ny verksamhetsutövare måste snarast meddela tillsynsmyndighet vid ägarbyte. Det är förbjudet att bedriva miljöfarlig verksamhet utan erforderligt tillstånd eller att vidta åtgärder utan föregående anmälan där sådan skyldighet finns. Kontrollpunkter - generella

1. Tillståndsrutiner: Finns rutiner för att säkerställa tillstånd före start av verksamheter märkta A eller B i bilagan?
2. Anmälningshantering: Säkerställs att anmälningar för verksamheter märkta C görs skriftligen och i god tid?
3. Kommunala föreskrifter: Har kommunen föreskrifter för hälsoskydd och miljöskydd enligt förordningens bemyndiganden?
4. Tillsyn och information: Meddelas tillsynsmyndigheter och Naturvårdsverket om ansökningar, beslut och förändringar i verksamheter?
5. Ägarändring: Har organisationen rutiner för att rapportera förändring av verksamhetsutövare till tillsynsmyndighet?