Branschlaglista för
Maskinentreprenörerna

Arbetsmiljöförordningen (1977:1166) reglerar myndigheters och andra offentliga organens ansvar för arbetsmiljön. Den syftar till att främja en säker och hälsosam arbetsmiljö. Förordningen omfattar bland annat skyldigheten att vidta åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet. Förordningen ställer krav på systematiskt arbetsmiljöarbete och samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Den innehåller även bestämmelser om arbetsmiljöinspektion och tillsyn. Förordningen är tillämplig på offentlig verksamhet men utgör också en viktig vägledning för arbetsmiljöarbetet i andra sektorer. Krav - generella Myndigheter och offentliga arbetsgivare ska aktivt arbeta för att förebygga arbetsrelaterade risker. De ska upprätta planer och rutiner för arbetsmiljöarbetet som säkerställer arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Arbetsmiljöarbetet ska bedrivas systematiskt och dokumenteras regelbundet. Det innebär att riskbedömningar ska genomföras kontinuerligt och åtgärder vidtas när brister upptäcks. Arbetsgivare är skyldiga att samverka med arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor. Detta inkluderar att ge tillräcklig information och utbildning om arbetsmiljörisker och säkerhetsåtgärder. De ska också utse eller samarbeta med skyddsombud för att bevaka arbetsmiljön och arbeta med förebyggande insatser. Myndigheter ska underlätta tillsyn från Arbetsmiljöverket genom att tillhandahålla nödvändig dokumentation och möjlighet till inspektion. Kontrollpunkter - generella

1. Rutiner: Finns rutiner för systematiskt arbetsmiljöarbete som dokumenteras och följs upp regelbundet?
2. Riskbedömning: Säkerställs att riskbedömningar görs kontinuerligt och att åtgärder vidtas vid identifierade risker?
3. Information: Har organisationen rutiner för att informera och utbilda medarbetare om arbetsmiljörisker?
4. Samverkan: Finns mekanismer för samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare samt skyddsombud i arbetsmiljöfrågor?
5. Tillsyn: Säkerställs att myndigheten underlättar Arbetsmiljöverkets tillsyn genom att tillhandahålla nödvändig dokumentation?

Visa lagen i fulltext

Arbetsmiljölagen syftar till att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att främja en god arbetsmiljö. Lagen gäller för all verksamhet där arbete bedrivs, oavsett bransch eller omfattning. Den betonar arbetsgivarens ansvar att anpassa arbetsförhållandena så att risker för arbete och hälsa minimeras. Lagen främjar samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare för att uppnå en säker och trygg arbetsmiljö. Arbetsmiljölagen innehåller regler som ska säkerställa att arbetsmiljön är både fysisk och psykosocialt tillfredsställande. Den omfattar krav på riskbedömningar, information och utbildning samt att arbetstagare får medverka i arbetsmiljöarbetet. Lagen är en grundläggande rättslig ram för arbetsmiljöarbete i Sverige. Krav - generella Arbetsgivare ska systematiskt undersöka, bedöma och åtgärda risker i arbetsmiljön genom ett kontinuerligt arbetsmiljöarbete. Detta innefattar att upprätta dokumentation över riskbedömningar och vidtagna åtgärder. Arbetsgivaren är skyldig att tillhandahålla nödvändig information och utbildning för arbetstagarna om arbetsmiljörisker och förebyggande åtgärder. Arbetsgivare skall organisera arbetet så att det inte medför ohälsa eller olycksfall. Det innebär anpassning av arbetsförhållanden till arbetstagarnas förutsättningar och arbetsuppgifter. Vid förändringar i verksamheten ska risker analyseras och åtgärder vidtas i rimlig tid. Arbetsgivare ska se till att arbetstagare ges möjlighet att medverka i arbetsmiljöarbetet och att det finns rutiner för samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras representanter. Ansvaret för arbetsmiljön kan delegeras, men arbetsgivaren har yttersta ansvar. Vid allvarliga risker och olyckor ska arbetsgivare omedelbart vidta lämpliga åtgärder och anmäla till Arbetsmiljöverket enligt gällande regler. Detta inkluderar även krav på att utreda orsaker och vidta förebyggande åtgärder för att undvika upprepning. Arbetsgivare ska tillse att företagshälsovård erbjuds och används i den omfattning som behövs för att förebygga ohälsa och främja god arbetsmiljö. Det kan innefatta hälsoundersökningar, rådgivning och stödjande insatser. Kontrollpunkter - generella

1. Systematiskt arbetsmiljöarbete: Finns rutiner för att regelbundet undersöka och dokumentera risker i arbetsmiljön?
2. Information och utbildning: Säkerställs att arbetstagare får relevant information och utbildning om arbetsmiljörisker?
3. Medverkan: Har organisationen etablerade processer för arbetstagares medverkan i arbetsmiljöarbetet?
4. Olycksfallsrapportering: Förekommer omedelbar anmälan och utredning av allvarliga arbetsplatsolyckor till Arbetsmiljöverket?
5. Företagshälsovård: Erbjuds och används företagshälsovård i den omfattning som behövs för att främja arbetsmiljön?

Visa lagen i fulltext

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:11) om arbetsutrustning och personlig skyddsutrustning – säker användning Föreskriften AFS 2023:11 från Arbetsmiljöverket reglerar användningen av arbetsutrustning och personlig skyddsutrustning för att säkerställa en trygg och hälsosam arbetsmiljö. • Krav på att arbetsutrustning och personlig skyddsutrustning ska vara säker att använda och inte utgöra risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet. • Tydliga ansvarsområden för arbetsgivare att tillhandahålla lämplig utrustning, instruktioner och utbildning för dess användning samt för att säkerställa att den används korrekt. • Föreskriften betonar vikten av att kontinuerligt övervaka och underhålla arbetsutrustning och personlig skyddsutrustning för att säkerställa dess effektivitet. • Krav på att arbetsgivare ska dokumentera och följa upp användningen av arbetsutrustning och personlig skyddsutrustning för att säkerställa efterlevnad av föreskrifterna.

Visa lagen i fulltext

Diskrimineringslagen (SFS 2008:567) syftar till att motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Lagen täcker flera samhällsområden som arbetslivet, utbildning, varor och tjänster, hälso- och sjukvård samt socialtjänst. Lagen är tvingande och omfattar förbud mot direkt och indirekt diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier och instruktioner att diskriminera. Den reglerar även aktiva åtgärder för att främja likabehandling, skyldigheter för arbetsgivare och utbildningsanordnare att utreda trakasserier, samt rätt att få information om meriter vid rekrytering eller utbildningsantagning. Tillsyn sker bland annat via Diskrimineringsombudsmannen och särskilda nämnder. Krav - generella Arbetsgivare får inte diskriminera arbetstagare, arbetssökande eller praktikanter på grund av diskrimineringsgrunderna och ska utreda samt vidta åtgärder mot trakasserier kopplade till dessa grunder. Utbildningsanordnare får inte diskriminera elever, studenter eller sökande, och ska arbeta aktivt för att främja lika rättigheter och förhindra trakasserier inom utbildningen. Arbetsgivare ska bedriva systematiskt jämställdhetsarbete, inkludera lönekartläggning och handlingsplaner för att motverka osakliga löneskillnader samt främja jämn könsfördelning vid rekrytering och i arbetslivet. Verksamheter som tillhandahåller varor, tjänster, bostäder, hälso- och sjukvård samt socialtjänst får inte diskriminera och har skyldighet att främja lika möjligheter. En myndighet eller organisation som omfattas av diskrimineringsförbud ska utreda och åtgärda trakasserier som berör totalförsvarsplikt. Diskrimineringsombudsmannen har ansvar för tillsyn och kan kräva information, genomföra undersökningar samt förelägga vite vid bristande efterlevnad av lagen. Person som anser sig utsatt för diskriminering kan kräva ersättning för kränkning och ekonomisk förlust, och enskilda avtal eller regler som innehåller diskriminerande bestämmelser kan jämkas eller förklaras ogiltiga. Rättsliga processer och prövningar regleras särskilt med krav på bevisbörda, preskriptionstider och möjligheter för Diskrimineringsombudsmannen och vissa föreningar att föra talan. Kontrollpunkter - generella

1. Diskrimineringsutredning: Finns rutiner för att utreda och åtgärda trakasserier och sexuella trakasserier som kan förekomma i verksamheten?
2. Jämställdhetsarbete: Säkerställs att arbetsgivaren genomför lönekartläggning och upprättar handlingsplan för jämställda löner vart tredje år?
3. Likabehandlingsplan: Har utbildningsanordnaren en aktuell plan för att främja lika rättigheter och motverka diskriminering och trakasserier?
4. Information om meriter: Fås skriftlig information om urvalskriterier och meriter på begäran av arbetssökande eller studenter som nekas anställning eller antagning?
5. Tillsynsberedskap: Säkerställs att verksamheten kan lämna erforderliga uppgifter och tillträde till tillsynsmyndigheter såsom Diskrimineringsombudsmannen vid förfrågan?

Visa lagen i fulltext

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:14) om gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljön Föreskriften AFS 2023:14 från Arbetsmiljöverket reglerar gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljön för att skydda arbetstagarnas hälsa. • Fastställer gränsvärden för olika ämnen och substanser i luften på arbetsplatser för att minimera risken för skadlig exponering. • Tydliga ansvarsområden för arbetsgivare att mäta luftkvaliteten och vidta åtgärder för att säkerställa att gränsvärdena inte överskrids. • Föreskriften betonar vikten av att förebygga och minska risken för luftvägssjukdomar och andra hälsoproblem relaterade till luftvägsexponering. • Krav på att arbetsgivare ska informera och utbilda sina anställda om riskerna med luftvägsexponering och hur de kan skydda sig mot skadliga ämnen.

Visa lagen i fulltext

Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2023:4) om produkter – maskiner Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2023:4) om produkter – maskiner riktar sig till tillverkare och leverantörer av maskiner och syftar till att säkerställa att dessa produkter är säkra för användning innan de släpps ut på marknaden. Föreskrifterna bygger på EU-direktiv och reglerar hur maskiner ska utformas, tillverkas och kontrolleras. • Föreskrifterna omfattar krav på att maskiner ska vara CE-märkta och uppfylla de grundläggande hälso- och säkerhetskrav som ställs enligt maskindirektivet. • Tillverkare måste genomföra riskbedömningar och dokumentera att maskinen är konstruerad för att minimera olycksrisker i enlighet med gällande säkerhetsstandarder. • Maskiner ska genomgå tekniska kontroller och tillverkaren ska utfärda en försäkran om överensstämmelse, vilket visar att produkten uppfyller alla tillämpliga krav. • Importörer och distributörer har ansvar för att säkerställa att de maskiner de tillhandahåller uppfyller föreskrifterna och ska kunna tillhandahålla dokumentation och certifiering vid behov.

Visa lagen i fulltext

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet Föreskriften AFS 2023:15 från Arbetsmiljöverket reglerar genomförandet av medicinska kontroller i arbetslivet för att säkerställa arbetstagarnas hälsa och säkerhet. • Fastställer krav på arbetsgivare att genomföra medicinska kontroller för arbetstagare som exponeras för särskilda risker eller belastningar i arbetsmiljön. • Tydliga riktlinjer för vilka arbetstagare som bör genomgå medicinska kontroller och med vilken frekvens dessa bör utföras. • Föreskriften betonar vikten av att de medicinska kontrollerna genomförs av kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal samt att resultaten används för att förebygga arbetsrelaterade sjukdomar och skador. • Krav på att arbetsgivare ska tillhandahålla information och utbildning till arbetstagarna om syftet och fördelarna med medicinska kontroller samt deras rättigheter och skyldigheter i samband med dessa kontroller.

Visa lagen i fulltext

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:2) om planering och organisering av arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar Föreskriften AFS 2023:2 från Arbetsmiljöverket syftar till att reglera planering och organisering av arbetsmiljöarbete för arbetsgivare och fastställa deras grundläggande skyldigheter. • Arbetsgivare måste säkerställa en säker och hälsosam arbetsmiljö för sina anställda genom att identifiera och bedöma risker samt vidta åtgärder för att förebygga olyckor och ohälsa. • Tydliga krav ställs på arbetsgivare att informera, utbilda och involvera sina anställda i arbetsmiljöarbetet för att skapa medvetenhet och engagemang. • Föreskriften specificerar krav på dokumentation och uppföljning av arbetsmiljöarbetet för att säkerställa efterlevnad och kontinuerlig förbättring av arbetsmiljön.

Visa lagen i fulltext

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:3) om projektering och byggarbetsmiljösamordning – grundläggande skyldigheter Föreskriften AFS 2023:3 från Arbetsmiljöverket reglerar projektering och byggarbetsmiljösamordning och fastställer grundläggande skyldigheter för aktörer inom byggsektorn. • Krav på att arbetsmiljöhänsyn ska integreras redan i projekteringsfasen för att identifiera och åtgärda risker i byggprocessen. • Tydliga ansvarsområden för olika aktörer inom byggsektorn för att säkerställa samordning och kommunikation kring arbetsmiljöfrågor. • Föreskriften betonar vikten av att bedriva systematiskt arbetsmiljöarbete genom hela byggprocessen för att minimera risker för olyckor och ohälsa. • Specificerar krav på dokumentation och rapportering av arbetsmiljöåtgärder för att säkerställa efterlevnad och kontroll av föreskrifterna.

Visa lagen i fulltext

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:10) om risker i arbetsmiljön Föreskriften AFS 2023:10 från Arbetsmiljöverket reglerar hanteringen av risker i arbetsmiljön och ger vägledning för att säkerställa en säker och hälsosam arbetsplats. • Krav på att arbetsgivare ska identifiera, bedöma och hantera risker i arbetsmiljön för att förebygga olyckor och ohälsa hos arbetstagare. • Tydliga ansvarsområden för arbetsgivare att dokumentera och följa upp riskhanteringsprocessen samt informera och utbilda sina anställda om riskerna på arbetsplatsen. • Föreskriften betonar vikten av att skapa en systematisk och kontinuerlig process för att hantera och minska risker i arbetsmiljön. • Krav på att företag ska samarbeta med arbetstagare och deras representanter för att identifiera och åtgärda risker samt förbättra arbetsmiljön.

Visa lagen i fulltext

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:13) om risker vid vissa typer av arbeten Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:13) om risker vid vissa typer av arbeten syftar till att förebygga ohälsa och olycksfall genom att specificera säkerhetskrav för olika arbetsområden. Föreskrifterna träder i kraft den 1 januari 2025. De omfattar följande arbetsområden: • Arbete med djur • Arbete med risk för exponering för asbest • Berg- och gruvarbete • Byggnads- och anläggningsarbete • Dykeriarbete • Frisörarbete • Hamnarbete • Innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer • Arbete i kylda livsmedelslokaler • Mast- och stolparbete • Provning med över- eller undertryck • Reparation och service av fordon och fordonsmotorer • Rök- och kemdykning • Smältning och gjutning av metall • Sprängarbete • Arbete med vinterväghållning och snöskottning på tak • Arbete med djur: Arbetsgivaren ska säkerställa att stall, inredningar och stängsel är utformade och underhålls så att arbetet kan utföras säkert. Arbetstagarna ska kunna sätta sig i säkerhet snabbt vid behov. • Arbete med risk för exponering för asbest: Arbetsgivaren ska ansöka om tillstånd för arbete som innebär risk för asbestexponering. Det krävs utbildning och medicinska kontroller för arbetstagare som utför sådant arbete. • Berg- och gruvarbete: Arbetsgivaren ska genomföra undersökningar och riskbedömningar för att identifiera och hantera risker. Det ställs krav på ventilation, säkra utrymningsvägar och lämpliga anordningar för att skydda arbetstagare vid hantering av bulklast. • Byggnads- och anläggningsarbete: Arbetsgivaren ska säkerställa att arbetsmiljön är säker genom att identifiera och hantera risker, samt att arbetstagare har nödvändiga kunskaper och utbildning för att utföra arbetet säkert. • Dykeriarbete: Arbetsgivaren ska säkerställa att dykeriarbete planeras och utförs på ett säkert sätt, med hänsyn till de specifika risker som förekommer vid sådant arbete. • Frisörarbete: Arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall vid frisörarbete, inklusive hantering av kemikalier och ergonomiska risker. • Hamnarbete: Arbetsgivaren ska säkerställa att hamnarbete utförs på ett säkert sätt, med särskild hänsyn till risker vid hantering av gods och användning av maskiner. • Innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer: Arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att skydda arbetstagare och miljön vid arbete med genetiskt modifierade mikroorganismer, inklusive riskbedömningar och säkerhetsåtgärder. • Arbete i kylda livsmedelslokaler: Arbetsgivaren ska säkerställa att arbetstagare som arbetar i kylda livsmedelslokaler skyddas mot kyla och andra arbetsmiljörisker. • Mast- och stolparbete: Arbetsgivaren ska säkerställa att mast- och stolparbete planeras och utförs på ett säkert sätt, med hänsyn till fallrisker och andra specifika risker. • Provning med över- eller undertryck: Arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att skydda arbetstagare vid provning med över- eller undertryck, inklusive riskbedömningar och säkerhetsåtgärder. • Reparation och service av fordon och fordonsmotorer: Arbetsgivaren ska säkerställa att reparation och service av fordon och fordonsmotorer utförs på ett säkert sätt, med hänsyn till kemiska och fysiska risker. • Rök- och kemdykning: Arbetsgivaren ska säkerställa att rök- och kemdykning planeras och utförs på ett säkert sätt, med särskild hänsyn till de specifika risker som förekommer vid sådant arbete. • Smältning och gjutning av metall: Arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att skydda arbetstagare vid smältning och gjutning av metall, inklusive hantering av höga temperaturer och farliga ämnen. • Sprängarbete: Arbetsgivaren ska säkerställa att sprängarbete planeras och utförs på ett säkert sätt, med hänsyn till risker för explosion och stenkast. • Arbete med vinterväghållning och snöskottning på tak: Arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att skydda arbetstagare vid vinterväghållning och snöskottning på tak, inklusive hantering av fallrisker och kalla temperaturer.

Visa lagen i fulltext

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:1) om systematiskt arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:1) om systematiskt arbetsmiljöarbete syftar till att förbättra arbetsmiljön genom att fastställa grundläggande skyldigheter för arbetsgivare. Detta innefattar att identifiera, förebygga och hantera risker på arbetsplatsen på ett strukturerat sätt. • Arbetsgivare ska genomföra regelbundna och systematiska riskbedömningar av arbetsmiljön. • Det krävs att arbetsgivare vidtar åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbete.

Visa lagen i fulltext

Lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter syftar till att begränsa hälsorisker och olägenheter kopplade till bruk av tobak, elektroniska cigaretter, örtprodukter för rökning och liknande njutningsmedel. Den reglerar produkternas innehåll, märkning, förpackning, marknadsföring, handel, rökfria miljöer, tillsyn, avgifter, överklagande, straff och bemyndiganden. Lagen omfattar bland annat krav på anmälan och rapportering från tillverkare och importörer samt regler kring försäljning och åldersgränser. Syftet är att skydda folkhälsan genom att kontrollera och begränsa tillgång, exponering och reklam för dessa produkter. Rökning förbjuds i många offentliga miljöer och arbetsplatser. Lagen innehåller även bestämmelser om egenkontroll, tillsyn och sanktioner för att säkerställa efterlevnad. Krav - generella Tillverkare och importörer ska anmäla nya tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare till Folkhälsomyndigheten innan de tillhandahålls på marknaden. De ska också rapportera ingredienser, marknadsföringskostnader, försäljningsvolymer och andra relevanta uppgifter. Produkter som inte uppfyller lagens krav på innehåll, märkning och förpackning får inte säljas. Detaljhandel och partihandel med tobaksvaror kräver tillstånd från kommunen, och distansförsäljning till Sverige kräver registrering hos Folkhälsomyndigheten. Försäljning av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare måste anmälas till kommunen. Särskilda egenkontrollprogram ska finnas för försäljningsverksamheterna. Åldersgränsen är 18 år för köp och mottagande av tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare. Försäljare ska säkerställa åldern och skylta om detta förbud. Det råder rökförbud i många offentliga lokaler och arbetsmiljöer, och ansvariga för lokaler ska informera om och upprätthålla rökförbudet. Tillsyn utövas av kommuner, Folkhälsomyndigheten och andra myndigheter enligt specificerade ansvarsområden. De har rätt att utföra inspektioner, kräva information och fatta beslut om förelägganden, förbud, varningar eller återkallelse av tillstånd vid överträdelser. Kontrollpunkter - generella

1. Anmälan: Finns rutiner för att anmäla nya tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare till Folkhälsomyndigheten innan marknadslansering?
2. Egenkontroll: Säkerställs att egenkontrollprogram finns och följs i alla verksamheter som säljer tobaksvaror eller elektroniska cigaretter?
3. Ålderskontroll: Har organisationen rutiner för att förvissa sig om att kunder är minst 18 år vid köp eller utlämning?
4. Märkning och information: Kontrolleras att alla produkter är korrekt märkta och förpackade med föreskrivna hälsovarningar och informationsblad?
5. Tillsynsförberedelser: Finns dokumentation och tillgång till uppgifter som krävs vid myndigheternas tillsyn och kontrollköp?

Visa lagen i fulltext

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:12) om utformning av arbetsplatser Föreskriften AFS 2023:12 från Arbetsmiljöverket reglerar utformningen av arbetsplatser för att säkerställa en säker och hälsosam arbetsmiljö. • Krav på att arbetsplatser ska utformas så att de är säkra och ergonomiskt anpassade för arbetstagarna. • Tydliga ansvarsområden för arbetsgivare att planera och utforma arbetsplatserna samt att tillhandahålla lämplig utrustning och ergonomiska hjälpmedel. • Föreskriften betonar vikten av att ta hänsyn till arbetstagarnas behov och individuella förutsättningar vid utformningen av arbetsplatserna. • Krav på att arbetsgivare ska följa ergonomiska principer och riktlinjer för att minska risken för arbetsrelaterade skador och ohälsa.

Visa lagen i fulltext

Dessa föreskrifter innehåller bestämmelser om; - sortering av brännbart avfall - undantag från kravet att brännbart avfall skall förvaras och transporteras bort skilt från annat avfall - undantag från förbuden mot deponering av utsorterat brännbart avfall organiskt avfall och - dispens för deponering av utsorterat brännbart avfall och organiskt avfall.

Visa lagen i fulltext

Lagen om allmänna vattentjänster reglerar kommuners ansvar för att ordna vattenförsörjning och avlopp i större sammanhang. Syftet är att skydda människors hälsa och miljön genom säker och effektiv hantering av vatten och avlopp. Lagen definierar begrepp som allmän va-anläggning, verksamhetsområde, huvudman och fastighetsägare. Den omfattar även avgiftsprinciper och rättigheter samt skyldigheter för fastighetsägare och huvudmän. Lagen innehåller bestämmelser om verksamhetsområdets avgränsning, anläggning och drift av va-anläggningar, fastighetsägares rätt att ansluta sig samt villkor för avgifter. Den reglerar tillträde för inspektion och underhåll, skadestånd vid skador orsakade av va-anläggningar samt tillsyn och överklagande. Lagen trädde i kraft 2007 och ersatte äldre bestämmelser om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Krav - generella Kommunen ska bestämma och fastställa verksamhetsområde där vattenförsörjning och avlopp behöver ordnas gemensamt för att tillgodose skydd för hälsa och miljö. Kommunen ansvarar för att inom verksamhetsområdet ordna och driva allmän va-anläggning som tillförsäkrar vattentjänster enligt bestämmelserna. Huvudmannen för en allmän va-anläggning ska anlägga och underhålla ledningar och anordningar för vattenförsörjning och avlopp fram till förbindelsepunkten vid varje fastighet. Huvudmannen ska också ordna särskilda anläggningar som pumpar och vattenmätare som behövs för användningen. Fastighetsägare inom verksamhetsområdet är skyldiga att ansluta sig till allmän va-anläggning om behov föreligger och att betala avgifter enligt fastställd taxa, som omfattar anläggnings- och brukningsavgifter. Avgifterna ska vara skäliga och rättvist fördelade utifrån kostnader och nyttjande. Huvudmannen ska underrätta berörda fastighetsägare om avstängningar eller förändringar som påverkar va-anläggningens användning. Vid bristande betalning eller försummelse som är väsentlig, får vattenförsörjningen avstängas efter skriftlig uppmaning och skälig tid för rättelse. Huvudmannen och fastighetsägare ska lämna tillträde till va-installationer för inspektion, installation och underhåll. Huvudmannen ansvarar för att verksamheten redovisas enligt god redovisningssed och att redovisningen görs tillgänglig för fastighetsägare. Länsstyrelsen utövar tillsyn över kommunens skyldigheter enligt lagen. Kontrollpunkter - generella

1. Verksamhetsområde: Finns beslut om verksamhetsområde där allmän va-anläggning ska ordnas?
2. Underhåll och drift: Säkerställs att huvudmannen ordnar och underhåller ledningar och nödvändiga anläggningar för va-tjänster?
3. Avgifter: Har organisationen fastställt taxa och rutiner för debitering av anläggnings- och brukningsavgifter enligt lagen?
4. Information: Informeras fastighetsägare i god tid om planerade vattenavstängningar och andra förändringar?
5. Tillträde: Finns rutiner för att ge huvudmannen tillträde till fastigheter för inspektion och underhåll av va-installationer?

Visa lagen i fulltext

Föreskrifter (NFS 2020:5) om antecknings- och rapporteringsskyldighet och lämnande av uppgifter om farligt avfall till avfallsregistret innehåller bestämmelser om vilka uppgifter om farligt avfall som ska antecknas enligt avfallsförordningen, hur antecknade uppgifter ska lämnas till avfallsregistret och vilka uppgifter som ska lämnas till Naturvårdsverket. Föreskriften gäller från 2020-08-01.

Visa lagen i fulltext

Avfallsförordning (SFS 2020:614) reglerar avfall, dess hantering och avfallsförebyggande åtgärder i Sverige. Den gäller för olika typer av verksamheter och omfattar både farligt och icke-farligt avfall. Förordningen bygger på miljöbalkens bestämmelser och harmoniserar med EU-direktiv om avfallshantering. Den omfattar även krav på klassificering, utsortering, transport och dokumentation av avfall. Syftet är att säkerställa en säker och miljömässigt god avfallshantering, främja återvinning samt minska miljörisker och hälsorisker. Förordningen innehåller bland annat krav på separering av avfall, anmälningar och tillstånd för yrkesmässig hantering och transport. Den föreskriver skyldigheter för producenter, transportörer, behandlare samt kommuner. Det finns särskilda regler för farligt avfall, elektriskt avfall, bygg- och rivningsavfall, och för registerföring av avfallstransaktioner. Naturvårdsverket är central tillsynsmyndighet och rapporterar nationellt och till EU. Krav - generella Alla verksamheter som producerar, hanterar eller transporterar avfall ska klassificera avfallet enligt förordningens avfallskoder och bedöma farliga egenskaper. Avfall ska sorteras ut och samlas in separat enligt typ och egenskap för att underlätta återvinning och säker hantering, inklusive matavfall, förpackningsavfall, el- och elektronikavfall samt spillolja. Undantag kan medges vid särskilda förhållanden. Yrkesmässig transport och hantering av avfall kräver tillstånd eller anmälan till länsstyrelsen. Den som lämnar avfall ska kontrollera att mottagaren har erforderliga tillstånd. Farligt avfall får inte blandas eller spädas ut med annat avfall eller ämnen, undantaget viss reglerad verksamhet med tillstånd och bästa teknik. Det ska upprättas och sparas anteckningar och transportdokument för farligt avfall som möjliggör spårbarhet och kontroll. Uppgifter ska regelbundet rapporteras till Naturvårdsverket. Kommuner ska tillhandahålla system för utsortering och insamling av matavfall från hushåll och rapportera avfallsmängder och miljöarbete till Naturvårdsverket. Bestämmelser finns om att ge andra möjlighet att förbereda avfall för återanvändning samt om myndigheters roll i dispenser från dumpningsförbud. Kontrollpunkter - generella

1. Utsortering: Finns rutiner för utsortering och separat insamling av matavfall, förpackningsavfall, elavfall och bygg- och rivningsavfall?
2. Tillstånd och anmälan: Säkerställs att all yrkesmässig transport och hantering av avfall har erforderliga tillstånd eller görs enligt anmälningsplikten?
3. Farligt avfall: Kontrollera att farligt avfall inte blandas eller späs ut med annat avfall eller ämnen i strid med reglerna?
4. Dokumentation: Upprättas och sparas erforderliga anteckningar och transportdokument för farligt avfall enligt förordningen?
5. Spårbarhet: Säkerställs att mottagare av avfall har rätt tillstånd och att kontroller görs innan avfall lämnas över?

Visa lagen i fulltext

Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter (MSBFS 2020:1) om hantering av brandfarlig gas och brandfarliga aerosoler gäller från 2020-08-01. Ersätter SÄIFS 1998:7, SÄIFS 2000:4, SÄIFS 1990:2, SÄIFS 1996:2. Denna författning innehåller bestämmelser om hantering av brandfarlig gas och aerosolbehållare med brandfarligt innehåll. Bestämmelserna gäller inte för: - gasinstallationer i fordon, - gasinstallationer i fartyg som regleras i annan författning, - ammoniak, - ledningssystem för naturgas i gasfas med drifttryck överstigande 4 bar (0,4 MPa) övertryck. Bestämmelserna riktar sig till den som ska hantera, eller hanterar, brandfarlig gas eller aerosolbehållare med brandfarligt innehåll. Bestämmelserna innehåller inga produkt-, konstruktions- eller tillverkningskrav.

Visa lagen i fulltext

Denna författning reglerar vilka undantag från tillståndsplikt som gäller vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor. Syftet är att ange vilka volymer och situationer där hantering av sådana ämnen får ske utan krav på tillstånd, för att underlätta säker och lagenlig hantering samt förebygga olyckor. Författningen omfattar både yrkesmässig och icke yrkesmässig hantering. Undantagen är särskilt relevanta för verksamheter med små eller normala mängder brandfarliga gaser och vätskor, i syfte att minska administrativ börda samtidigt som säkerheten upprätthålls. Den preciserar också vilka typer av gaser och vätskor undantagen gäller för och klargör definitions- och tillämpningsfrågor. Krav - generella Verksamheter som hanterar brandfarliga gaser och vätskor i mängder som överskrider angivna gränsvärden får inte bedriva sådan hantering utan giltigt tillstånd från behörig myndighet. Hantering av brandfarliga gaser och vätskor i yrkesmässig publik verksamhet får undantas från tillståndsplikt endast om mängderna understiger de fastställda volymgränserna beroende på inomhus- eller utomhusanvändning. Icke yrkesmässig hantering av brandfarliga gaser och vätskor är tillståndsfri inom angivna volymgränser för exempelvis gasol, aerosoler och vätskor med särskilda flampunkter. Vid hantering på flera skilda platser inom samma verksamhet gäller tillståndspliktens undantag per plats, förutsatt att verksamheterna är helt separerade och oberoende av varandra. Undantagen gäller för specifika typer av brandfarliga gaser, vätskor och aerosoler, inklusive sådana i fordon, köldmedium i enhetsaggregat samt brandfarliga vätskor använda vid lantbruksverksamhet enligt angivna villkor. Kontrollpunkter - generella

1. Tillståndsfri hantering: Finns rutiner för att säkerställa att hantering av brandfarliga gaser och vätskor inte överskrider tillståndsfria mängder?
2. Volymkontroll: Säkerställs att volymer av brandfarliga ämnen vid varje plats är dokumenterade och överensstämmer med tillståndsundantagen?
3. Platsseparering: Har organisationen verifierat att hantering på flera platser är åtskild så att undantag kan tillämpas per plats?
4. Tillståndshantering: Är rutiner för ansökan och förnyelse av tillstånd vid hantering över angivna gränser etablerade och aktuella?
5. Typ av ämnen: Kontrolleras att endast gaser och vätskor som definieras enligt författningen hanteras inom respektive undantag?

Visa lagen i fulltext

Rekommendationer om buller från byggplatser (till 2 kap. och 26 kap. 19 § miljöbalken). Rådet ersätter och upphäver PU 1975:5. Innehåller råd om skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått för buller från bullrande bygg- och anläggningsverksamhet. Ikraftträdande: 2004-12-09

Visa lagen i fulltext

Lagen om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner, SFS 1998:1707, syftar till att förebygga att mobila maskiner och deras motorer skadar människors hälsa eller miljön genom buller och utsläpp av avgaser och föroreningar. Den omfattar maskiner som traktorer, motorredskap, terrängmotorfordon och industriella maskiner med förbränningsmotorer, exklusive motorfordon. Lagen reglerar konstruktion, utrustning och funktion för att begränsa buller och avgaser till godtagbara nivåer från hälso- och miljöperspektiv. Den ger regeringen befogenhet att utfärda närmare föreskrifter om tekniska krav, underhåll, bränsleanvändning, tillsyn och kontroll, samt krav på EG-typgodkännande och märkning. Ansvar och tillsyn regleras för tillverkare, importörer, säljare och brukare av mobila maskiner. Lagen innehåller också bestämmelser om undantag, avgifter, straff och överklagande. Krav - generella Mobila maskiner ska vara konstruerade och utrustade så att buller och utsläpp av avgaser och andra föroreningar inte överstiger nivåer som kan försvaras utifrån hälso- och miljöskydd. Regeringen eller utsedd myndighet får meddela föreskrifter om begränsningar av buller och utsläpp, tekniska krav på motorer, underhåll, bränsleanvändning, samt tillsyn och kontroll. Tillverkare, importörer och försäljare av mobila maskiner eller motorer ansvarar för att dessa uppfyller gällande krav vid marknadsföring. Användare av mobila maskiner ansvarar för att maskinerna under bruk uppfyller gällande buller- och avgaskrav. Tillsyn ska utföras av av regeringen angiven myndighet som får fatta förelägganden och förbud för att säkerställa lagens efterlevnad. Tillsynsmyndigheten har rätt att kräva information, utföra undersökningar, provningar och besiktningar, samt få tillträde till berörda anläggningar och områden. Det finns möjlighet att meddela undantag eller dispens från kraven vid särskilda skäl. EG-typgodkännande och märkning av motorer krävs enligt föreskrifter fastställda av regeringen eller utsedd myndighet. Kontrollpunkter - generella

1. Rutiner för konstruktion: Finns rutiner för att kontrollera att mobila maskiner är konstruerade för att begränsa buller och avgaser enligt gällande krav?
2. Ansvarsfördelning: Säkerställs att tillverkare, importörer och säljare ansvarar för att maskiner och motorer uppfyller lagstadgade krav vid marknadsföring?
3. Användarkontroll: Finns rutiner för att brukare kontrollerar och säkerställer att maskiner under bruk inte överskrider buller- och avgaskrav?
4. Tillsynshantering: Har organisationen rutiner för samverkan med tillsynsmyndigheter och hantering av förelägganden eller förbud?
5. Dokumentation och rapportering: Säkerställs att erforderlig dokumentation och upplysningar finns tillgängliga och lämnas till tillsynsmyndighet vid behov?

Visa lagen i fulltext

Denna författning reglerar tekniska krav på konstruktion, tillverkning, installation och kontroll av cisterner med anslutna rör- och slangledningar för brandfarliga vätskor. Även korrosionsskyddssystem omfattas samt kompetenskrav för certifierande och kontrollerande organ. Syftet är att säkerställa säker hantering av brandfarliga vätskor och förebygga olyckor genom robust konstruktionsstandard och effektiva kontrollrutiner. Författningen tillämpas på cisterner större än 1 m³ och rörledningar större än DN 50, inklusive installation och återkommande kontroller. Definitioner skiljer mellan cisterner och rörledningar ovan mark och i marken, samt deras korrosionsbeständighet (K- eller S-typ). Reglerna ska garantera att anordningarna är trygga att använda under normala och förutsägbara driftförhållanden, att de är korrosionsskyddade och skyddade mot risker som överfyllning, tryckvariationer och elektriska faror. De omfattar även krav på certifiering och ackreditering av kontrollorgan samt undantagsmöjligheter. Krav - generella Cisterner och anslutna ledningar ska vara konstruerade, tillverkade och installerade med material och metoder som säkerställer hållbarhet, tryckbeständighet, tätning, korrosionsskydd och väderbeständighet. Svetsar ska utföras av certifierad personal enligt tekniskt korrekta metoder. Cisterner ska märkas med tillverkningsdata och utrustas med inspektionsöppningar för kontroll och underhåll. Anslutningar för fyllning måste vara spillfria, spärrbara och utformade för att motverka antändning från statisk elektricitet. Cisterner större än 1 m³ och vissa typer av vätskor ska ha överfyllningsskydd som automatiskt avbryter påfyllning. Tryck-vakuumventiler, stängventiler och avluftningsledningar ska installeras och fungera för att skydda mot farligt tryck och brandrisk. Cisterner över viss storlek och placerade utomhus ska ha åskskydd. Korrosionsskyddssystem ska appliceras av kompetent personal och certifieras enligt fastställda krav. Konstruktionskontroll och tillverkningskontroll av cisterner och rörledningar ska utföras av ackrediterade kontrollorgan innan anordningar får tas i bruk. Kontroll omfattar material, konstruktion, svetsmetoder och tryckprovning. Levererade produkter ska levereras med dokumentation och instruktioner på svenska. Installationskontroll ska säkerställa korrekt montering, funktion och dokumentation före driftsättning. Revisionskontroll krävs vid reparationsarbete, skador, mediabyte eller efter flyttning av cistern. Återkommande kontroll ska genomföras periodiskt för att upptäcka och åtgärda skador eller defekter relaterade till säkerhet och integritet. Kontrollorgan och certifieringsorgan ska vara ackrediterade enligt nationella regler och ha adekvat utbildning, utrustning och kompetens för att utföra kontroller och certifieringar enligt författningens krav. Dokumentationen ska arkiveras och rapporteras till tillsynsmyndigheter vid behov. Kontrollpunkter - generella

1. Dokumentation: Finns tillverkningsskylten med korrekt uppsatta uppgifter på varje cistern?
2. Installation: Har cisterner och rörledningar installerats enligt tillverkarens instruktioner och författningens krav?
3. Överfyllningsskydd: Är överfyllningsskydd installerade och kontrollerade där det krävs och fungerar automatiskt?
4. Kontroller: Genomförs konstruktions-, tillverknings-, installations-, revisions- och återkommande kontroller av ackrediterade organ enligt angivna intervaller?
5. Korrosionsskydd: Är korrosionsskyddssystem applicerade, certifierade och kontrollerade enligt föreskrivna metoder och instruktioner?

Visa lagen i fulltext

Innehåller bestämmelser om kriterier och förfaranden vid mottagning av avfall till deponier, provtagning, mätning, provtagningsmetoder samt bestämmelser om insamling och omhändertagande av deponigas. Ersätter/upphäver NFS 2001:14

Visa lagen i fulltext

Denna förordning reglerar hanteringen av fluorerade växthusgaser (f-gaser) i Sverige. Syftet är att minska utsläpp av dessa växthusgaser genom att följa EU:s förordningar om certifiering, hantering, kontroll och rapportering. Förordningen omfattar krav på certifiering av personal och företag, läckagekontroller, återvinning, skötsel av anläggningar samt rapportering till tillsynsmyndigheter. Reglerna gäller för kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning samt mobil utrustning som innehåller f-gaser. Undantag finns för viss utrustning inom forskning, utbildning, försvar och internationell trafik. Naturvårdsverket är behörig myndighet med ansvar för tillsyn och certifiering enligt förordningen. Krav - generella Den som tillverkar, importerar eller installerar ny utrustning ska tillhandahålla svenska drift- och skötselinstruktioner med anvisningar för att förebygga köldmedieutsläpp, med vissa undantag för mindre utrustning. Läckagekontroll ska utföras vid installation, ombyggnad eller ingrepp i köldmediesystem, och operatörer ska vidta förebyggande åtgärder mot utsläpp även för mobil utrustning. Operatörer ska föra register över mobil utrustning och rapportera årligen till tillsynsmyndigheten om utrustning med stora mängder koldioxidekvivalenter. Leverantörer av köldmedium är skyldiga att kostnadsfritt återta uttjänta köldmedier och tillhandahålla lämpliga behållare för detta. Personal och företag som arbetar med installation, service, läckagekontroll och återvinning ska vara certifierade enligt fastställda EU-krav. Certifieringsorgan ska vara ackrediterade och anmälda hos Naturvårdsverket. Certifikat gäller fem år och ska bevakas fortlöpande. Operatörer ska säkerställa att den som sköter utrustningen har nödvändig kunskap och erfarenhet. Undantag från vissa krav görs bland annat för utrustning inom försvar, forskning och utbildning, samt för fordon och fartyg registrerade utomlands. Kontrollpunkter - generella

1. Drift- och skötselinstruktioner: Finns aktuella och lättförståeliga drift- och skötselinstruktioner på svenska för ny utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser?
2. Läckagekontroll: Säkerställs att läckagekontroll utförs vid installation, ombyggnad eller ingrepp i köldmediesystem enligt regelverket?
3. Certifiering: Har all personal och alla företag som hanterar kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustning erforderlig giltig certifiering enligt EU- och nationella krav?
4. Återtagande av köldmedium: Finns rutiner för kostnadsfritt återtagande av uttjänta köldmedier och tillhandahålls behållare för detta?
5. Rapportering: Lämnas årligen korrekt och fullständig rapportering om utrustning med stora mängder köldmedium till tillsynsmyndigheten senast 31 mars för föregående kalenderår?

Visa lagen i fulltext

Denna förordning reglerar hantering av ozonnedbrytande ämnen i Sverige och syftar till att skydda ozonskiktet i enlighet med EU:s förordning om ozonnedbrytande ämnen. Den omfattar produktion, användning, överlåtelse och saluhållande av sådana ämnen samt särskilda undantag för vissa utrustningar och användningsområden. Förordningen fastställer även krav på återtag och hantering av köldmedier innehållande ozonnedbrytande ämnen, rapportering till behörig myndighet samt tillsyn och avgifter. Förordningen innehåller även definierade begrepp såsom köldmedium, köldmediesystem och olika typer av ozonnedbrytande ämnen. Krav på yrkesmässig importör och överlåtare av köldmedier regleras, liksom undantag för äldre kylutrustning och användning av haloner inom militära områden under särskilda villkor. Naturvårdsverket är utsedd till behörig myndighet för tillsyn och rapportering enligt denna förordning. Krav - generella Det är förbjudet att tillverka, använda, överlåta eller saluhålla ozonnedbrytande ämnen, förutom i de fall som medges enligt EU-förordningen eller undantag i denna förordning. Leverans av vissa köldmedier till andra än företag med destruktionsverksamhet är förbjuden. Undantag ges för användning av CFC och HCFC i äldre kyl- och luftkonditioneringsutrustning under specifika villkor. Haloner får användas i militär utrustning där ersättning inte är möjlig, enligt särskilda regler. Den som yrkesmässigt importerar eller överlåter köldmedier är skyldig att kostnadsfritt återta använda köldmedier och tillhandahålla lämpliga behållare för detta ändamål. Företag ska årligen rapportera användning inom vissa avgörande användningsområden till Naturvårdsverket. Behörig myndighet ansvarar för tillsyn av efterlevnad och kan föra tillsyn enligt miljöbalken med tillhörande avgifter. De som utför läckagekontroller på brandskyddsutrustning med haloner ska uppfylla fastställda minimikrav för certifiering. Kontrollpunkter - generella

1. Förbud: Säkerställs att verksamheten inte tillverkar, använder eller saluhåller ozonnedbrytande ämnen utan giltigt undantag?
2. Återtag: Finns rutiner för kostnadsfri återtagning och hantering av köldmedier vid import och överlåtelse?
3. Rapportering: Har organisationen rutiner för att årligen rapportera till den behöriga myndigheten när det gäller användning inom avgörande områden?
4. Utrustningskontroll: Genomförs kontroller att äldre kyl- och luftkonditioneringsutrustning som använder undantagna ämnen uppfyller villkoren i förordningen?
5. Certifiering: Säkerställs att personal som utför läckagekontroller på halonbaserad brandskyddsutrustning uppfyller minimikraven för certifiering?

Visa lagen i fulltext

Författningen MSBFS 2023:2 reglerar hantering av brandfarliga vätskor. Den gäller anordningar, byggnader och anläggningar där sådana vätskor hanteras. Syftet är att förebygga och begränsa risker för brand, explosion och spill. Den ska hindra olyckor och skador på liv, hälsa, miljö och egendom. Författningen omfattar bland annat krav på ventilation, placering, skyltning, skydd mot obehörigt förfarande samt hantering av spill och läckage. För reglering av transport gäller särskilda föreskrifter och undantag finns för vissa vätskor och fartyg. Avvikelse från regler kan medges i enskilda fall. Författningen innehåller också detaljerade tekniska och organisatoriska krav för lösa behållare, cisterner samt rör- och slangledningar. Den reglerar även särskilda förhållanden för bostäder och saluföring. Krav på utredning av risker och föreståndare för tillståndspliktig verksamhet framgår. Reglerna gäller från den 1 januari 2024 och ersätter tidigare föreskrifter inom området. Krav - generella Anordningar som används för brandfarliga vätskor ska vara täta, motståndskraftiga mot vätskor och föroreningar, lämpade för tryck och temperaturer samt återförslutningsbara när så krävs. Utrymmen där brandfarliga vätskor hanteras ska vara tillräckligt ventilerade för att undvika ångans ansamling och där mekanisk ventilation används ska denna säkerställas regelbundet. Ventilationens frånluft ska mynna på lämplig plats utan att ångor sprids till andra delar av byggnaden. Anordningar ska skyddas mot påkörningsskador och andra yttre påfrestningar genom placering eller fysiskt skydd. Placering ska också beakta risk för brandpåverkan, spridning av brand eller explosion samt möjligheter till utrymning vid brand. Lösa behållare ska vara godkända enligt transportföreskrifter, förslutna vid transport inom egen verksamhet och förvaras på avstånd från cisterner. Inomhusförvaring av större volymer lösa behållare med brandfarliga vätskor ska vara brandtekniskt avskild och utrustad med invallning eller annan lösning för att begränsa spridning vid spill. Cisterner ska ha säker och överskådlig lossningsplats med möjligheter att snabbt avbryta fyllning. Invallning ska finnas för att begränsa utsläpp och spill av brandfarlig vätska enligt föreskrivna volymer och placering. Inomhuscisterner för brandfarliga vätskor ska vara i brandcell med angiven brandteknisk klass. Rör- och slangledningar ska kunna stängas manuellt och snabbt vid nödsituation, vara ventilerade, motståndskraftiga och skyddade mot slitage. Rör i byggnad och i mark ska vara korrekt dokumenterade och skyddade mot skador. Slangledningar får användas temporärt eller där rörelse krävs och måste inspekteras regelbundet. Vid hantering av brandfarliga vätskor ska spill och läckage kunna omhändertas innan risk för spridning eller antändning uppstår. Släckutrustning ska finnas tillgänglig vid förvaring i större volymer. Skriftliga instruktioner ska finnas för drift, underhåll och hantering av spill. Obehörigt förfarande ska förhindras genom skydd av behållare och manövrerbara komponenter. Utredning om risker ska finnas, anpassad till verksamhetens omfattning, och en föreståndare ska utses med erforderliga befogenheter och kunskaper om verksamheten samt lagstiftning. Undantag från författningen kan medges av MSB i enskilda fall. Kontrollpunkter - generella

1. Anordningar: Finns anordningar som är täta, motståndskraftiga och lämpliga för hanteringen av brandfarliga vätskor?
2. Ventilation: Säkerställs att utrymmen där brandfarliga vätskor hanteras är tillräckligt ventilerade och att mekanisk ventilation underhålls?
3. Placering och skydd: Har anordningar skydd mot påkörning och är de placerade så att risk för brandspridning och utrymning beaktas?
4. Lösa behållare: Uppfyller lösa behållare krav på godkännande, förslutning under transport och brandmässig separering från cisterner?
5. Cisterner och invallning: Finns invallning eller annan teknisk lösning som kan ta hand om hela cisternvolymen vid spill?
6. Rör- och slangledningar: Är rör och slangledningar korrekt installerade, dokumenterade, skyddade och kan de stängas manuellt snabbt vid nödsituation?
7. Riskhantering och instruktioner: Finns skriftliga instruktioner och en upprättad riskutredning samt utsedd föreståndare med befogenheter?
8. Skyltning och obehörigt förfarande: Är områden där brandfarliga vätskor hanteras skyltade och skyddade mot obehörigt förfarande enligt volymkraven?

Visa lagen i fulltext

Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2021:10 om skydd mot mark- och vattenförorening vid hantering av brandfarliga vätskor och spilloljor. Föreskrifterna träder i kraft den 1 januari 2022 och upphäver NFS 2017:5 Naturvårdsverkets föreskrifter om skydd mot mark- och vattenförorening vid hantering av brandfarliga vätskor och spilloljor. Dessa föreskrifter innehåller bestämmelser om hantering av brandfarliga vätskor och spilloljor i cisterner ovan och i mark med anslutna rör- och slangledningar samt i lösa behållare, enligt i föreskrifterna angivna definitioner. Föreskrifterna innehåller krav på information till tillsynsmyndigheten och inom vattenskyddsområde krav på sekundärt skydd och kontroll av sekundärt skydd.

Visa lagen i fulltext

Miljöbalken (SFS 1998:808) är en samlad lagstiftning för miljöskydd som syftar till att främja en hållbar utveckling genom att säkerställa en hälso- och miljövänlig livsmiljö för nuvarande och kommande generationer. Lagen betonar skydd av människors hälsa, natur- och kulturmiljö, bevarande av biologisk mångfald, och en långsiktig hushållning med naturresurser såsom mark, vatten och energi. Miljöbalken omfattar breda områden, bland annat miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, naturskydd, kemiska produkter, avfallshantering, och genteknik. Lagen innehåller konkreta krav på tillståndsprövningar, miljökonsekvensbeskrivningar, tillsyn och efterbehandling av förorenade områden. Den reglerar miljösanktionsavgifter, påföljder för miljöbrott samt ersättningsfrågor vid skador på fastigheter och natur. Miljöbalken fastställer också rättsliga ramverk för myndigheters och domstolars handläggning och prövning av miljöärenden för att trygga miljöskyddet på nationell nivå. Krav - generella Verksamhetsutövare skall alltid visa att allmänna hänsynsregler följs vid planering och drift av verksamhet eller åtgärder som kan påverka miljön. Detta inkluderar att inhämta nödvändig kunskap, välja lämpliga platser, använda bästa möjliga teknik och undvika farliga kemikalier eller biotekniska organismer när mindre farliga alternativ finns. Miljökonsekvensbeskrivning ska upprättas vid tillståndsansökan för sådana verksamheter och åtgärder som kan orsaka betydande miljöpåverkan. Beskrivningen ska innehålla information om verksamhetens omfattning, miljöpåverkan, alternativ och planerade skyddsåtgärder. Tillsynsmyndigheter ska aktivt kontrollera efterlevnaden av miljöbalken och vid behov ingripa med förelägganden, förbud eller avgifter. Tillsynsmyndigheten är även skyldig att anmäla misstankar om miljöbrott till brottsbekämpande myndigheter. Miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet kräver tillstånd eller anmälan och måste bedrivas så att miljökvalitetsnormer och övriga bestämmelser i balken uppfylls. Tillstånd kan villkoras, tidsbegränsas och omprövas efter behov. Ansvar för efterbehandling av förorenade områden påligger den verksamhetsutövare som orsakat föroreningen eller fastighetsägaren som köpt egendom med känd förorening. Ersättning ska betalas vid ingripanden som inskränker markanvändning eller naturtillgångar. Kontrollpunkter - generella

1. Rutin för allmänna hänsynsregler: Finns rutiner för att säkerställa att kunskap om miljörisker inhämtas och att bästa möjliga teknik används vid verksamhetsutövning?
2. Miljökonsekvensbeskrivning: Säkerställs att miljökonsekvensbeskrivningar upprättas och godkänns i enlighet med lagkrav innan tillståndsansökan?
3. Tillsyn och rapportering: Har organisationen rutiner för samverkan med tillsynsmyndigheter och för anmälan av eventuella miljöbrott?
4. Uppfyllande av miljökvalitetsnormer: Kontrollera att verksamheten bedrivs så att aktuella miljökvalitetsnormer inte överskrids.
5. Efterbehandlingsansvar: Har ansvarsfördelning och säkerheter för efterbehandling av förorenade områden dokumenterats och kontrollerats?