Branschlaglista för
Sveriges Slip- & Diamantverktygs­leverantörers Förening

Avfallsförordning (2020:614) reglerar hanteringen av avfall i Sverige för att förebygga avfall, främja återanvändning, säkerställa en hög skyddsnivå för hälsa och miljö samt uppfylla EU-krav på spårbarhet och rapportering. Förordningen omfattar klassificering, utsortering, insamling, transport, behandling och rapportering av både farligt och icke-farligt avfall. Den gäller för verksamhetsutövare, kommuner, transportörer och andra aktörer i avfallskedjan. • Avfall ska klassificeras och farligt avfall särskilt identifieras enligt bilaga med avfallskoder. • Matavfall, förpackningsavfall, elavfall, bygg- och rivningsavfall samt spillolja ska sorteras ut separat; separat insamlat avfall får inte förbrännas. • Trädgårds- och parkavfall definieras som bioavfall och har egna avfallskoder. Om avfallet innehåller invasiva främmande arter måste det hanteras särskilt så att spridning förhindras och får inte behandlas som vanligt bioavfall (till exempel genom kompostering). • Viss avfallshantering, som transport av större mängder eller farligt avfall, kräver särskilt tillstånd från länsstyrelsen, medan annan hantering är anmälningspliktig. • Transport och hantering av farligt avfall omfattas av anteckningsskyldighet med detaljerad information om mängder, datum, transportörer och mottagare. • Uppgifterna ska lämnas till Naturvårdsverkets elektroniska avfallsregister och sparas i minst tre år. • Farligt avfall som transporteras inom Sverige ska alltid åtföljas av ett transportdokument med specificerade uppgifter. • Kommuner ska rapportera årligen om insamlat kommunalt avfall till Naturvårdsverket, som vidare rapporterar till EU. Krav på företag • Avfallsproducenter: dokumentera och rapportera farligt avfall, säkerställ korrekt sortering inklusive separat hantering av trädgårdsavfall med invasiva arter, och lämna uppgifter till avfallsregistret. • Transportörer: ha tillstånd eller göra anmälan, föra anteckningar och upprätta transportdokument vid farligt avfall. • Insamlare, handlare och mäklare: anmäla sin verksamhet till länsstyrelsen och föra detaljerade anteckningar. • Behandlare av avfall: dokumentera mottagande, behandling och vidare hantering samt rapportera till Naturvårdsverket. • Verksamhetsutövare: kontrollera att mottagare av avfall har nödvändiga tillstånd eller anmälningar innan avfall lämnas över. Relevanta länkar: Naturvårdsverket – Avfall och återvinning Avfall Sverige

Visa lagen i fulltext

Förordningen syftar till att minska mängden förpackningar och förpackningsavfall, höja materialåtervinningen, begränsa miljö- och nedskräpningspåverkan samt säkerställa att producenter tar operativt/finansiellt ansvar för insamling och behandling. Den gäller för alla förpackningsmaterial och ställer krav på utformning, märkning, rapportering, insamlingssystem och finansiering. Kommunerna preciseras som ansvariga för insamling från hushåll (inkl. samlokaliserade verksamheter), medan godkända producentansvarsorganisationer (PRO) ansvarar för behandling och finansiering. • Bindande återvinningsmål per material (bl.a. minst 65 % totalt t.o.m. 2029 och 70 % därefter; glas 90 %, papper/kartong 85 %, plast 50 % t.o.m. 2029 och 55 % därefter; särskilda mål för trä, järn, aluminium samt returförpackningar). • Designkrav: förpackningar ska vara minimala, återanvändbara eller återvinningsbara; harmoniserade standarder (EN 13427–13432) kan användas för att visa uppfyllelse. • Plastflaskor: återvunnet innehåll och utförande. PET-flaskor minst 25 % återvunnet innehåll t.o.m. 2029; från 2030 ska engångsflaskor för dryck i plast innehålla minst 30 % återvunnet. Korkar/lock i plast ska vara fastsittande på dryckesbehållare. • Märkning: materialidentifiering enligt 97/129/EG; flaskor/burkar i retursystem ska pantmärkas med uppgift om system och pantbelopp; engångsmuggar i plast ska ha särskild SUP-märkning. • Producentansvar: producent måste före utsläppande på marknaden anlita eller tillhandahålla godkänd PRO; anmälan till Naturvårdsverket krävs (producent/ombud, grund för producentstatus, vald PRO). • Kommunal insamling: successiv utbyggnad till fastighetsnära insamling av papper, plast, glas, metall (fullt ut från 2027). Skrymmande fraktioner via lättillgängliga platser/ÅVC. Insamling även på torg/parker och andra populära platser. • PRO-krav: ta emot kommunalt insamlat avfall enligt marknadsandel, säkerställa sortering/behandling, bidra till mål, transparens (ägare, kunder, avgiftsprinciper), ställa finansiell säkerhet och ha intern kontroll. Separata regler för PRO som driver retursystem. • Ekonomi/rapportering: PRO betalar producentavgifter som finansierar kommunernas insamling samt årsavgift till NV. Producenter och PRO rapporterar årligen senast 31 mars (mängder per material, engångsprodukter, återvunnet plastinnehåll m.m.). Marknadsdrivna system för återanvändning/återvinning kan anmälas och omfattas av krav. Krav på företag (exempel): • Producent (tillverkare/importör/fyllare): Anlita godkänd PRO innan utsläppande på marknaden; anmälan till NV och årlig rapportering (senast 31/3) av mängder/material, inkl. SUP-produkter och dryckesflaskor. • Producent (dryck i plastflaska/metallburk): Säkerställ anslutning till retursystem; från 2029 får dryck endast säljas i förpackningar som ingår i retursystem. • Producent (plastflaskor för dryck): Uppfyll kraven på fastsittande kork/lock och återvunnet plastinnehåll (25 % PET t.o.m. 2029; 30 % för engångsflaskor från 2030); följ NV:s beräkningsföreskrifter. • Producentansvarsorganisation (PRO): Ta emot avfall enligt marknadsandel, ordna behandling/materialåtervinning, offentliggör avgiftsprinciper, ställ finansiell säkerhet och rapportera kvartals- och årsdata. • Verksamhetsutövare (icke-hushåll): Sortera ut förpackningsavfall per material och lämna till mottagningsplatser/avtalad aktör; anslut vid behov till marknadsdrivet återanvändnings-/återvinningssystem. Relevanta länkar Lagtext hos riksdagen (SFS 2022:1274) Naturvårdsverket – Producentansvar för förpackningar Avfallsförordningen (2020:614) – översikt

Visa lagen i fulltext

Bestämmelserna i miljöbalken syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.

Visa lagen i fulltext

REACH (EG nr 1907/2006) är en EU-förordning med syfte att skydda människors hälsa och miljön mot risker från kemikalier genom att kräva informationsinsamling, riskbedömning, godkännande och begränsning. Den inför en europeisk kemikaliemyndighet (ECHA). Regeln gäller för tillverkning, import, användning och marknadsföring av ämnen, blandningar och varor inom EU/EES. • Alla ämnen som tillverkas eller importeras i volymer ≥ 1 ton/år måste registreras hos ECHA med data om farliga egenskaper och säker användning. • ECHA utvärderar registreringsunderlag och ämnens risker, kan kräva mer data eller åtgärder. • Vissa ämnen kräver särskilt tillstånd för användning (bilaga XIV) om de är särskilt farliga, exempelvis cancerogena, mutagena eller persistenta. • Begränsningar kan införas för vissa ämnen eller användningar för att skydda hälsa och miljö. • Säkerhetsdatablad och exponeringsscenarier ska ingå för farliga ämnen och blandningar och kommuniceras i hela distributionskedjan. • Rollen som tillverkare, importör, distributör eller nedströmsanvändare bestämmer vilka skyldigheter företaget har. • Återvunna ämnen omfattas också av reglerna men undantag från registrering kan gälla om ämnet redan är registrerat. Krav på företag • Tillverkare/importör måste registrera ämnen innan de släpps ut på marknaden, inklusive att lämna fullständigt underlag till ECHA. • Nedströmsanvändare måste följa säkerhetsdatablad och exponeringsscenarier; avvikelser kräver egen kemikaliesäkerhetsrapport. • Distributörer ska vidarebefordra information om farliga ämnen och riskhanteringsåtgärder i leverantörskedjan. • Producenter/importörer av varor måste informera om ämnen som finns i varor när de överstiger 0,1 % viktprocent och finns på kandidatlistan. • Om företaget använder ämnen som kräver tillstånd (bilaga XIV) måste ansökan göras eller användningen upphöra. ECHA – REACH-förordningen ECHA – Kandidatlistan över SVHC-ämnen Kemikalieinspektionen – Reachförordningen

Visa lagen i fulltext

Förordningen om skydd mot olyckor kompletterar lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och reglerar föreskrifter för förebyggande av olyckor samt räddningstjänstens organisation och ansvar. Den syftar till att skapa en effektiv samverkan mellan myndigheter, kommuner och verksamhetsutövare för att minska riskerna för bränder, olyckor och andra farliga händelser och för att skydda människor, egendom och miljö. Förordningen omfattar bland annat krav på skriftlig redogörelse för brandskydd, hantering av anläggningar med farlig verksamhet, planer och handlingsprogram, samt särskilda regler för räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen. Vidare regleras särskilda ansvarsområden för statliga myndigheter inom fjäll-, flyg-, sjö-, miljöräddningstjänst samt ledning och samordning av räddningstjänsten vid allvarliga olyckor. Tillsyn, ersättning för räddningstjänstinsatser och förutsättningar för utländskt bistånd vid räddningsinsatser behandlas också i förordningen. Krav - generella Statens räddningsverk skall utfärda föreskrifter om vilka byggnader och anläggningar som ska ha skriftlig redogörelse för brandskyddet samt om innehållet och tidsfrister för inlämnande av dessa redogörelser. Länsstyrelsen, efter samråd med kommunen, beslutar vilka anläggningar med farlig verksamhet som omfattas av särskilda skyldigheter för ägare eller verksamhetsutövare. Vid olycka eller överhängande fara på en sådan anläggning ska ägaren omedelbart informera kommunen och Statens räddningsverk om omständigheter, farliga ämnen, bedömning av följder och räddningsåtgärder. Kommunen ska meddela föreskrifter om frekvens för sotning och brandskyddskontroll, upprätta handlingsprogram med samverkansuppgifter, samt plan för räddningsinsatser vid kemikalieolyckor med möjlighet för allmänheten att lämna synpunkter. Behörighet att vara räddningsledare eller att utföra brandskyddskontroller kräver särskild utbildning hos Statens räddningsverk. Utländska behörigheter kan erkännas efter ansökan och uppfyllande av föreskrivna villkor. Statliga myndigheter ansvarar för särskilda räddningstjänster inom fjäll-, flyg-, sjö- och miljöräddningstjänst till sjöss samt räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen. De ska upprätta program som beskriver deras kapacitet, planer och samverkan. Länsstyrelsen ansvarar för räddningstjänst och sanering vid utsläpp av radioaktiva ämnen och ska upprätta beredskapsplaner. Information till allmänheten och berörda verksamheter ska säkerställas. Tillsyn över efterlevnaden av lagen och denna förordning utövas av respektive ansvariga myndigheter, främst Statens räddningsverk och Rikspolisstyrelsen. Kommuner och statliga myndigheter ska underrättas om miljöskador orsakade av räddningsinsatser. Ersättning för kostnader relaterade till räddningstjänst regleras av Statens räddningsverk enligt lagens bestämmelser. Kontrollpunkter - generella

1. Skriftliga redogörelser: Finns föreskrifter och dokumentation för brandskydd redovisade för byggnader där det krävs?
2. Anläggningar med farlig verksamhet: Har verksamhetsutövare rutiner för att omgående informera myndigheter vid olyckor med farliga ämnen?
3. Handlingsprogram och planer: Har kommunen upprättat och distribuerat handlingsprogram för förebyggande och räddningstjänst enligt gällande föreskrifter?
4. Behörighet utbildning: Säkerställs att räddningsledare och brandskyddskontrollanter har erforderlig utbildning och behörighet?
5. Information vid strålningsrisk: Finns rutiner för att informera allmänheten och berörd personal vid nödsituationer som medför risk för strålning?

Visa lagen i fulltext

Bestämmelserna i denna lag syftar till att i hela landet bereda människors liv och hälsa samt egendom och miljö ett med hänsyn till de lokala förhållandena tillfredsställande och likvärdigt skydd mot olyckor. Ersätter Räddningstjänstlagen 1986:1102 som upph.2004/01/01

Visa lagen i fulltext

NFS 2022:2 innehåller regler för transporter av avfall i Sverige. Föreskriften preciserar när tillstånd eller anmälan krävs, vilka undantag som gäller och hur transportdokument för farligt avfall ska utformas. Den gäller för yrkesmässiga transporter, inklusive interna transporter av farligt avfall, enligt bestämmelser i avfallsförordningen. • För yrkesmässig transport av enbart icke-farligt avfall under gränsen 10 ton eller 50 m³ per år och högst 1 ton eller 5 m³ per transport krävs anmälan, inte tillstånd. • För transporter överskridande dessa mängder krävs tillstånd från länsstyrelsen. • Transporter som uppkommit i eller i samband med den egna yrkesverksamheten har särskilda undantag för anmälningsplikt för icke-farligt avfall, men detta undantag gäller inte vid större mängder. • För farligt avfall gäller alltid minst anmälningsplikt; undantag för mindre mängder (upp till 100 kg eller 100 liter) kan medges om transport inte är regelbunden och avfallet inte omfattas av särskilda tillståndskrav. • Transport av farligt avfall ska åtföljas av ett transportdokument med uppgifter om avfalls-kod, transportör, lämnare, mottagare, vikt, datum och plats. • Lämnaren kan anges som okänd i transportdokument om avfallet hämtas från olycksplatser eller skräpade områden och uppgift saknas men det ska framgå att det är giltigt skäl. • Anmälan eller tillstånd ska göras till länsstyrelsen där verksamheten är verksam eller där avfallet hämtas eller lämnas. • Övergångsbestämmelser gäller: bestämmelserna i §§ 3 och 4 tillämpas från 1 september 2022; före detta datum kan befintliga transporter fortsatt ske under äldre regler. Krav på företag / aktörer • Transportör (yrkesmässig) måste göra anmälan eller inneha tillstånd i enlighet med föreskrifternas nivåer. • Den som lämnar farligt avfall och transportören ska säkerställa att transportdokument upprättas med korrekta uppgifter. • Företaget ska bevara dokumentation och uppgifter enligt föreskrifternas krav för kontroll och tillsyn. • Aktören måste kunna visa att undantagsvillkor är uppfyllda vid mindre transporter. • Transportören bör kontrollera att mottagare har behörighet eller tillstånd att ta emot avfallet. Relevanta länkar (öppnas i ny flik) EU-kommissionen – RoHS-direktivet Kemikalieinspektionen – RoHS ECHA – Begränsade ämnen

Visa lagen i fulltext

Har olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbete föranlett dödsfall eller svårare personskada eller samtidigt drabbat flera arbetstagare, skall arbetsgivaren utan dröjsmål underrätta Arbetsmiljöverket. Detsamma gäller vid tillbud som har inneburit allvarlig fara för liv eller hälsa. Om anmälan om arbetsskada föreskrivs även i förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd.

Visa lagen i fulltext

Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Lag (1994:579). Denna lag gäller, med den inskränkning som anges i 4 §, varje verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning. I fråga om fartygsarbete gäller lagen även när svenska fartyg används till sjöfart utanför Sveriges sjöterritorium.