Branschlaglista för
Svensk Kablage Förening

Avfallsförordning (SFS 2020:614) reglerar avfall, dess hantering och avfallsförebyggande åtgärder i Sverige. Den gäller för olika typer av verksamheter och omfattar både farligt och icke-farligt avfall. Förordningen bygger på miljöbalkens bestämmelser och harmoniserar med EU-direktiv om avfallshantering. Den omfattar även krav på klassificering, utsortering, transport och dokumentation av avfall. Syftet är att säkerställa en säker och miljömässigt god avfallshantering, främja återvinning samt minska miljörisker och hälsorisker. Förordningen innehåller bland annat krav på separering av avfall, anmälningar och tillstånd för yrkesmässig hantering och transport. Den föreskriver skyldigheter för producenter, transportörer, behandlare samt kommuner. Det finns särskilda regler för farligt avfall, elektriskt avfall, bygg- och rivningsavfall, och för registerföring av avfallstransaktioner. Naturvårdsverket är central tillsynsmyndighet och rapporterar nationellt och till EU. Krav - generella Alla verksamheter som producerar, hanterar eller transporterar avfall ska klassificera avfallet enligt förordningens avfallskoder och bedöma farliga egenskaper. Avfall ska sorteras ut och samlas in separat enligt typ och egenskap för att underlätta återvinning och säker hantering, inklusive matavfall, förpackningsavfall, el- och elektronikavfall samt spillolja. Undantag kan medges vid särskilda förhållanden. Yrkesmässig transport och hantering av avfall kräver tillstånd eller anmälan till länsstyrelsen. Den som lämnar avfall ska kontrollera att mottagaren har erforderliga tillstånd. Farligt avfall får inte blandas eller spädas ut med annat avfall eller ämnen, undantaget viss reglerad verksamhet med tillstånd och bästa teknik. Det ska upprättas och sparas anteckningar och transportdokument för farligt avfall som möjliggör spårbarhet och kontroll. Uppgifter ska regelbundet rapporteras till Naturvårdsverket. Kommuner ska tillhandahålla system för utsortering och insamling av matavfall från hushåll och rapportera avfallsmängder och miljöarbete till Naturvårdsverket. Bestämmelser finns om att ge andra möjlighet att förbereda avfall för återanvändning samt om myndigheters roll i dispenser från dumpningsförbud. Kontrollpunkter - generella

1. Utsortering: Finns rutiner för utsortering och separat insamling av matavfall, förpackningsavfall, elavfall och bygg- och rivningsavfall?
2. Tillstånd och anmälan: Säkerställs att all yrkesmässig transport och hantering av avfall har erforderliga tillstånd eller görs enligt anmälningsplikten?
3. Farligt avfall: Kontrollera att farligt avfall inte blandas eller späs ut med annat avfall eller ämnen i strid med reglerna?
4. Dokumentation: Upprättas och sparas erforderliga anteckningar och transportdokument för farligt avfall enligt förordningen?
5. Spårbarhet: Säkerställs att mottagare av avfall har rätt tillstånd och att kontroller görs innan avfall lämnas över?

Visa lagen i fulltext

Förordningen om energideklaration för byggnader syftar till att reglera skyldigheten att upprätta energideklarationer för byggnader i syfte att främja energieffektivitet och minska energianvändningen. Den kompletterar lagen om energideklaration genom att precisera vilka byggnader som undantas från deklarationsplikten och beskriver krav på besiktning och energiprestandamätning. Förordningen anger också krav på oberoende experter som upprättar energideklarationerna, regler för tillgång och överlämnande av deklarationer samt hantering av register med energideklarationsuppgifter. Den är ett verktyg för att säkerställa korrekt och tillförlitlig information om byggnaders energianvändning. Krav - generella Byggnader som anges i förordningen är undantagna från skyldigheten att energideklareras, bland annat byggnadsminnen, industribyggnader, tillfälliga byggnader och små fristående byggnader under 50 kvadratmeter. Upplåten del av byggnad eller upplåtelseförhållanden kan också påverka skyldigheten, där exempelvis tillfällig upplåtelse eller upplåtelse inom koncern kan undantas. Vid upprättande av energideklaration för befintliga byggnader ska besiktning föregå deklarationen för att bedöma åtgärders påverkan på inomhusmiljö och kostnadseffektivitet. Energideklarationen ska innehålla uppvärmningsformer, kylsystem och annan energianvändning, särskilt för el- och tvåbostadshus baserat på tekniska egenskaper och normal användning. Oberoende experter som gör besiktningar och upprättar deklarationer ska ha särskild sakkunskap och kunna styrka sin oberoende ställning genom ackreditering eller motsvarande i andra EU- eller EES-länder. De får inte utföra uppdrag på byggnader där de ansvarar för service eller underhåll. Boverket meddelar föreskrifter om hur och när energideklarationer ska upprättas, vilken information som ska ingå, besiktningsomfattning för luftkonditioneringssystem, krav på oberoende experter samt hantering och tillgång till energideklarationsregister. Energideklarationer och besiktningsprotokoll ska kunna överlämnas elektroniskt till Boverket. Uppgifter i energideklarationsregistret behandlas med hänsyn till integritet och får endast användas för vissa angivna ändamål. Direktåtkomst till registret kan ges till myndigheter, experter och byggnadsägare för relevanta ändamål. Kontrollpunkter - generella

1. Undantag från skyldighet: Finns rutiner för att säkerställa vilka byggnader och upplåtelseformer som undantas från energideklaration?
2. Besiktning av byggnader: Säkerställs att besiktning genomförs före upprättande av energideklaration för befintliga byggnader med förbättringsförslag?
3. Oberoende experter: Har organisationen kontrollerat att de experter som upprättar energideklarationer är ackrediterade och oberoende?
4. Innehåll i energideklaration: Finns rutiner för att energideklarationen redovisar uppvärmningsformer, kylsystem och annan energianvändning korrekt?
5. Registerhantering: Hanteras uppgifter i energideklarationsregistret enligt gällande föreskrifter för integritet och användning?

Visa lagen i fulltext

Lagen om energideklaration för byggnader syftar till att främja effektiv energianvändning och god inomhusmiljö. Den gäller för byggnader där energi används för att påverka inomhusklimatet. Lagen ställer krav på att det ska finnas en aktuell energideklaration vid nybyggnation, försäljning och för vissa befintliga stora byggnader. Energideklarationen ska innehålla uppgifter om byggnadens energiprestanda, ventilationskontroller, radonmätning samt rekommendationer för energieffektivisering med bibehållen inomhusmiljö. Luftkonditioneringssystem omfattas också av särskilda besiktningskrav. Energideklarationer ska göras av oberoende experter och lämnas in till Boverket, som ansvarar för ett nationellt energideklarationsregister. Krav - generella Den som uppför en byggnad ska säkerställa att en energideklaration finns vid byggnadens färdigställande. Fastighetsägare har skyldighet att ha en energideklaration som inte är äldre än tio år för byggnader större än 1000 kvadratmeter eller vid uthyrning med nyttjanderätt. Vid försäljning av byggnad eller andel ska en energideklaration finnas som är högst tio år gammal. Innan en energideklaration upprättas för befintlig byggnad ska en besiktning utföras om det är nödvändigt. Byggnadens ägare ska anlita en oberoende expert med särskild sakkunskap för besiktning och upprättande av energideklaration eller besiktningsprotokoll. Energideklaration och besiktningsprotokoll ska överlämnas till Boverket enligt fastställda regler. Ägare ska tillhandahålla energideklarationen på en väl synlig plats i byggnaden eller i omedelbar anslutning till densamma. Kommunala nämnder ansvarar för tillsyn av att skyldigheter enligt lagen följs och får förelägga åtgärder och kräva tillträde för detta. Kontrollpunkter - generella

1. Energiuppföljning Finns det en energideklaration för alla byggnader där det krävs enligt lagen?
2. Tidsmässig giltighet Är energideklarationen för byggnader och vid försäljning inte äldre än tio år?
3. Befintlig byggnad Har nödvändig besiktning utförts innan upprättandet av energideklarationen?
4. Experthantering Har en oberoende expert utsetts för att göra besiktning och upprätta energideklaration?
5. Registerhantering Har energideklarationen lämnats in till Boverket enligt föreskrivna krav?

Visa lagen i fulltext

Denna förordning reglerar begränsningen av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning samt hantering av sådan utrustning. Den omfattar ett brett spektrum av elektriska och elektroniska produkter indelade i olika kategorier, från hushållsapparater till industriella verktyg och medicintekniska produkter. Förordningen syftar till att minska användningen av skadliga ämnen som bly, kvicksilver och kadmium i dessa produkter för att skydda miljö och människors hälsa. Undantag görs för specifika produkter som militära vapen, utrustning för rymden, stora industriverktyg och vissa medicintekniska produkter. Förordningen ställer krav på tillverkare, importörer och distributörer att säkerställa att utrustningen uppfyller gränsvärden för farliga ämnen, dokumentera överensstämmelse och märka produkterna korrekt. Tillsyn och sanktioner regleras för att säkerställa efterlevnad. Krav - generella Elektrisk och elektronisk utrustning får endast släppas ut på marknaden om den uppfyller gränsvärden för vissa farliga ämnen, bland annat bly, kvicksilver och kadmium. Undantag kan medges enligt föreskrifter eller särskilda ansökningar. Tillverkare ska genomföra bedömning av överensstämmelse med kraven och upprätta teknisk dokumentation som ska bevaras i tio år efter marknadsföring av utrustningen. Utrustningen ska förses med CE-märkning och identifieringsmärkning samt uppgifter om tillverkare innan den släpps ut på marknaden. Importörer och distributörer ansvarar för att kontrollera att produkter från tillverkare uppfyller kraven, är korrekt märkta och leds i dokumentation som kan visas för tillsynsmyndigheter. Ekonomiska aktörer ska säkerställa spårbarhet av utrustning som de hanterar under tio år efter marknadsintroduktion, samt vid misstanke om bristande överensstämmelse vidta korrigerande åtgärder och underrätta tillsynsmyndigheter. Tillsyn sker enligt miljöbalken och relaterade förordningar med krav på medverkan från ekonomiska aktörer under myndighetskontroll. Kontrollpunkter - generella

1. Gränsvärden Säkerställs att elektrisk och elektronisk utrustning inte innehåller förbjudna mängder av farliga ämnen enligt regelverket?
2. Dokumentation Finns teknisk dokumentation och EU-försäkran om överensstämmelse upprättad och bevarad i tio år?
3. Märkning Är utrustningen tydligt märkt med CE-märkning, tillverkarens identifikation och kontaktuppgifter innan den släpps ut på marknaden?
4. Importörers och distributörers ansvar Har importörer och distributörer kontrollerat att produkter uppfyller kraven och att märkning och dokumentation finns tillgänglig?
5. Spårbarhet Kan ekonomiska aktörer redovisa leverantörs- och kundkedja för utrustningen cirka tio år efter marknadsintroduktion?

Visa lagen i fulltext

Denna förordning reglerar hanteringen av fluorerade växthusgaser (f-gaser) i Sverige. Syftet är att minska utsläpp av dessa växthusgaser genom att följa EU:s förordningar om certifiering, hantering, kontroll och rapportering. Förordningen omfattar krav på certifiering av personal och företag, läckagekontroller, återvinning, skötsel av anläggningar samt rapportering till tillsynsmyndigheter. Reglerna gäller för kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning samt mobil utrustning som innehåller f-gaser. Undantag finns för viss utrustning inom forskning, utbildning, försvar och internationell trafik. Naturvårdsverket är behörig myndighet med ansvar för tillsyn och certifiering enligt förordningen. Krav - generella Den som tillverkar, importerar eller installerar ny utrustning ska tillhandahålla svenska drift- och skötselinstruktioner med anvisningar för att förebygga köldmedieutsläpp, med vissa undantag för mindre utrustning. Läckagekontroll ska utföras vid installation, ombyggnad eller ingrepp i köldmediesystem, och operatörer ska vidta förebyggande åtgärder mot utsläpp även för mobil utrustning. Operatörer ska föra register över mobil utrustning och rapportera årligen till tillsynsmyndigheten om utrustning med stora mängder koldioxidekvivalenter. Leverantörer av köldmedium är skyldiga att kostnadsfritt återta uttjänta köldmedier och tillhandahålla lämpliga behållare för detta. Personal och företag som arbetar med installation, service, läckagekontroll och återvinning ska vara certifierade enligt fastställda EU-krav. Certifieringsorgan ska vara ackrediterade och anmälda hos Naturvårdsverket. Certifikat gäller fem år och ska bevakas fortlöpande. Operatörer ska säkerställa att den som sköter utrustningen har nödvändig kunskap och erfarenhet. Undantag från vissa krav görs bland annat för utrustning inom försvar, forskning och utbildning, samt för fordon och fartyg registrerade utomlands. Kontrollpunkter - generella

1. Drift- och skötselinstruktioner: Finns aktuella och lättförståeliga drift- och skötselinstruktioner på svenska för ny utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser?
2. Läckagekontroll: Säkerställs att läckagekontroll utförs vid installation, ombyggnad eller ingrepp i köldmediesystem enligt regelverket?
3. Certifiering: Har all personal och alla företag som hanterar kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustning erforderlig giltig certifiering enligt EU- och nationella krav?
4. Återtagande av köldmedium: Finns rutiner för kostnadsfritt återtagande av uttjänta köldmedier och tillhandahålls behållare för detta?
5. Rapportering: Lämnas årligen korrekt och fullständig rapportering om utrustning med stora mängder köldmedium till tillsynsmyndigheten senast 31 mars för föregående kalenderår?

Visa lagen i fulltext

Denna förordning reglerar hantering av ozonnedbrytande ämnen i Sverige och syftar till att skydda ozonskiktet i enlighet med EU:s förordning om ozonnedbrytande ämnen. Den omfattar produktion, användning, överlåtelse och saluhållande av sådana ämnen samt särskilda undantag för vissa utrustningar och användningsområden. Förordningen fastställer även krav på återtag och hantering av köldmedier innehållande ozonnedbrytande ämnen, rapportering till behörig myndighet samt tillsyn och avgifter. Förordningen innehåller även definierade begrepp såsom köldmedium, köldmediesystem och olika typer av ozonnedbrytande ämnen. Krav på yrkesmässig importör och överlåtare av köldmedier regleras, liksom undantag för äldre kylutrustning och användning av haloner inom militära områden under särskilda villkor. Naturvårdsverket är utsedd till behörig myndighet för tillsyn och rapportering enligt denna förordning. Krav - generella Det är förbjudet att tillverka, använda, överlåta eller saluhålla ozonnedbrytande ämnen, förutom i de fall som medges enligt EU-förordningen eller undantag i denna förordning. Leverans av vissa köldmedier till andra än företag med destruktionsverksamhet är förbjuden. Undantag ges för användning av CFC och HCFC i äldre kyl- och luftkonditioneringsutrustning under specifika villkor. Haloner får användas i militär utrustning där ersättning inte är möjlig, enligt särskilda regler. Den som yrkesmässigt importerar eller överlåter köldmedier är skyldig att kostnadsfritt återta använda köldmedier och tillhandahålla lämpliga behållare för detta ändamål. Företag ska årligen rapportera användning inom vissa avgörande användningsområden till Naturvårdsverket. Behörig myndighet ansvarar för tillsyn av efterlevnad och kan föra tillsyn enligt miljöbalken med tillhörande avgifter. De som utför läckagekontroller på brandskyddsutrustning med haloner ska uppfylla fastställda minimikrav för certifiering. Kontrollpunkter - generella

1. Förbud: Säkerställs att verksamheten inte tillverkar, använder eller saluhåller ozonnedbrytande ämnen utan giltigt undantag?
2. Återtag: Finns rutiner för kostnadsfri återtagning och hantering av köldmedier vid import och överlåtelse?
3. Rapportering: Har organisationen rutiner för att årligen rapportera till den behöriga myndigheten när det gäller användning inom avgörande områden?
4. Utrustningskontroll: Genomförs kontroller att äldre kyl- och luftkonditioneringsutrustning som använder undantagna ämnen uppfyller villkoren i förordningen?
5. Certifiering: Säkerställs att personal som utför läckagekontroller på halonbaserad brandskyddsutrustning uppfyller minimikraven för certifiering?

Visa lagen i fulltext

Miljöbalken (SFS 1998:808) är en samlad lagstiftning för miljöskydd som syftar till att främja en hållbar utveckling genom att säkerställa en hälso- och miljövänlig livsmiljö för nuvarande och kommande generationer. Lagen betonar skydd av människors hälsa, natur- och kulturmiljö, bevarande av biologisk mångfald, och en långsiktig hushållning med naturresurser såsom mark, vatten och energi. Miljöbalken omfattar breda områden, bland annat miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, naturskydd, kemiska produkter, avfallshantering, och genteknik. Lagen innehåller konkreta krav på tillståndsprövningar, miljökonsekvensbeskrivningar, tillsyn och efterbehandling av förorenade områden. Den reglerar miljösanktionsavgifter, påföljder för miljöbrott samt ersättningsfrågor vid skador på fastigheter och natur. Miljöbalken fastställer också rättsliga ramverk för myndigheters och domstolars handläggning och prövning av miljöärenden för att trygga miljöskyddet på nationell nivå. Krav - generella Verksamhetsutövare skall alltid visa att allmänna hänsynsregler följs vid planering och drift av verksamhet eller åtgärder som kan påverka miljön. Detta inkluderar att inhämta nödvändig kunskap, välja lämpliga platser, använda bästa möjliga teknik och undvika farliga kemikalier eller biotekniska organismer när mindre farliga alternativ finns. Miljökonsekvensbeskrivning ska upprättas vid tillståndsansökan för sådana verksamheter och åtgärder som kan orsaka betydande miljöpåverkan. Beskrivningen ska innehålla information om verksamhetens omfattning, miljöpåverkan, alternativ och planerade skyddsåtgärder. Tillsynsmyndigheter ska aktivt kontrollera efterlevnaden av miljöbalken och vid behov ingripa med förelägganden, förbud eller avgifter. Tillsynsmyndigheten är även skyldig att anmäla misstankar om miljöbrott till brottsbekämpande myndigheter. Miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet kräver tillstånd eller anmälan och måste bedrivas så att miljökvalitetsnormer och övriga bestämmelser i balken uppfylls. Tillstånd kan villkoras, tidsbegränsas och omprövas efter behov. Ansvar för efterbehandling av förorenade områden påligger den verksamhetsutövare som orsakat föroreningen eller fastighetsägaren som köpt egendom med känd förorening. Ersättning ska betalas vid ingripanden som inskränker markanvändning eller naturtillgångar. Kontrollpunkter - generella

1. Rutin för allmänna hänsynsregler: Finns rutiner för att säkerställa att kunskap om miljörisker inhämtas och att bästa möjliga teknik används vid verksamhetsutövning?
2. Miljökonsekvensbeskrivning: Säkerställs att miljökonsekvensbeskrivningar upprättas och godkänns i enlighet med lagkrav innan tillståndsansökan?
3. Tillsyn och rapportering: Har organisationen rutiner för samverkan med tillsynsmyndigheter och för anmälan av eventuella miljöbrott?
4. Uppfyllande av miljökvalitetsnormer: Kontrollera att verksamheten bedrivs så att aktuella miljökvalitetsnormer inte överskrids.
5. Efterbehandlingsansvar: Har ansvarsfördelning och säkerheter för efterbehandling av förorenade områden dokumenterats och kontrollerats?

Visa lagen i fulltext

Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd reglerar miljöfarliga verksamheter och åtgärder som kräver tillstånd eller anmälan enligt miljöbalkens 9 kapitel. Den gäller kommunernas och andra myndigheters ansvar för tillsyn och prövning av sådana verksamheter för att skydda människors hälsa och miljön. Förordningen specificerar vilka verksamheter som kategoriseras som miljöfarliga och vilka krav som gäller för tillstånds- eller anmälningsplikt. Förordningen fastställer också procedurer för tillståndsprövning, anmälningsskyldighet och uppföljning, samt kommunernas befogenheter att föreskriva om hälsoskydd och att förhindra olägenheter. Den omfattar även bestämmelser om särskilda verksamheter som avloppsanordningar och värmepumpar. Syftet är att säkerställa en systematisk kontroll och förebygga skadliga effekter på miljö och hälsa genom tydliga krav och myndighetsutövning. Krav - generella Verksamheter eller åtgärder som enligt bilagan är märkta med A eller B får inte bedrivas utan giltigt tillstånd från miljödomstol eller länsstyrelse. Tillstånd krävs även vid väsentliga ändringar av befintlig verksamhet som kan medföra olägenheter för miljö eller hälsa. Anmälan måste lämnas till kommunal nämnd eller länsstyrelse för verksamheter som enligt bilagan är märkta med C eller för ändringar av A- och B-verksamheter som inte kräver tillstånd. Anmälan ska göras skriftligen i god tid före åtgärdens påbörjande och innehålla nödvändig information för bedömning. Kommunal nämnd ska handlägga ansökningar och anmälningar samt utfärda tillstånd eller förelägganden för att förebygga olägenheter för människors hälsa och miljön. Kommunen kan föreskriva om lokala regler för att skydda hälsa och miljö, såsom djurhållning, eldning, avloppsanordningar och värmepumpar. Tillsynsmyndigheter ska underrättas om ansökningar, beslut och ärenden. Naturvårdsverket ska i vissa fall ges möjlighet att yttra sig och kan föreskriva om villkor och miljörapportering. Ny verksamhetsutövare måste snarast meddela tillsynsmyndighet vid ägarbyte. Det är förbjudet att bedriva miljöfarlig verksamhet utan erforderligt tillstånd eller att vidta åtgärder utan föregående anmälan där sådan skyldighet finns. Kontrollpunkter - generella

1. Tillståndsrutiner: Finns rutiner för att säkerställa tillstånd före start av verksamheter märkta A eller B i bilagan?
2. Anmälningshantering: Säkerställs att anmälningar för verksamheter märkta C görs skriftligen och i god tid?
3. Kommunala föreskrifter: Har kommunen föreskrifter för hälsoskydd och miljöskydd enligt förordningens bemyndiganden?
4. Tillsyn och information: Meddelas tillsynsmyndigheter och Naturvårdsverket om ansökningar, beslut och förändringar i verksamheter?
5. Ägarändring: Har organisationen rutiner för att rapportera förändring av verksamhetsutövare till tillsynsmyndighet?

Visa lagen i fulltext

SFS 2013:251, Miljöprövningsförordningen, reglerar när tillstånds- eller anmälningsplikt gäller för miljöfarliga verksamheter och åtgärder enligt 9 kap. miljöbalken. Den definierar vilka verksamheter och ändringar som kräver tillstånd eller anmälan till tillsynsmyndigheten samt hur prövningen av dessa frågor ska ske, antingen av mark- och miljödomstol eller länsstyrelse. Förordningen anger också att verksamheter som startats före ikraftträdandet får fortsätta under förutsättning att ansökan eller anmälan lämnas in inom vissa tidsfrister. Syftet är att säkerställa att miljöfarliga verksamheter bedrivs med erforderliga tillstånd för att skydda miljö och hälsa. Den omfattar ett brett spektrum av verksamheter inom bland annat jordbruk, industri, avfallshantering och energiproduktion, samt specificerar verksamhetskoder för att underlätta tillsyn och rapportering. Krav - generella Verksamheter eller åtgärder som anges i förordningens kapitel 2–32 får inte bedrivas utan tillstånd eller anmälan enligt vad som anges i respektive kapitel och verksamhetskod. Detta gäller både för nyetableringar och ändringar som kan medföra betydande miljöpåverkan. Tillstånd behövs för verksamheter där det finns risk för olägenhet av betydelse för människors hälsa eller miljön, inklusive ändringar av nya eller befintliga verksamheter som påverkar miljön i sådan grad. Tillståndsansökningar prövas av mark- och miljödomstol eller länsstyrelse beroende på verksamhetens art och omfattning. Anmälan ska göras till tillsynsmyndigheten för verksamheter som är anmälningspliktiga innan verksamheten påbörjas. Även ändringar i befintliga anmälningspliktiga verksamheter som kan medföra ny störning eller miljöpåverkan ska anmälas. Verksamhetsutövaren är skyldig att följa gällande krav om tillstånd respektive anmälan enligt förordningen och säkerställa att verksamheten bedrivs i överensstämmelse med eventuella villkor i tillståndsbeslut eller förelägganden från tillsynsmyndighet. För verksamheter som påbörjats före förordningens ikraftträdande gäller särskilda övergångsbestämmelser för att säkerställa att erforderliga ansökningar skickas in i tid och att verksamheten inte fortsätter utan giltigt tillstånd eller anmälan efter fastställda datum. Kontrollpunkter - generella

1. Tillståndsplikt: Finns det en kartläggning av vilka verksamheter som kräver tillstånd enligt förordningen?
2. Anmälningsplikt: Säkerställs att alla anmälningspliktiga verksamheter rapporteras till tillsynsmyndigheten i tid?
3. Ändringshantering: Utvärderas och prövas ändringar i verksamheten för att avgöra om tillstånd behövs?
4. Övergångsbestämmelser: Har verksamheten kontrollerat att eventuella krav på ansökan inom övergångsperioden har uppfyllts?
5. Tillsynsförberedelse: Finns rutiner för att följa upp och dokumentera att villkor i tillstånd eller förelägganden efterlevs?

Förordning (EG) nr 1907/2006, kallad Reach, syftar till att skydda människors hälsa och miljön genom reglering av kemikalier med högt säkerhetsnivå. Den skapar en gemensam europeisk standard för registrering, utvärdering och godkännande av kemiska ämnen, samt inför begränsningar och kontroller. Reach främjar fri rörlighet för ämnen på den inre marknaden samtidigt som den stimulerar innovation och konkurrenskraft. Inom ramen för förordningen inrättas en europeisk kemikaliemyndighet som ansvarar för administrativ och vetenskaplig hantering, samordning av medlemsstaterna och för att säkerställa efterlevnad. Reglerna omfattar produktion, import och användning av ämnen i kemiska produkter och varor, med skyldigheter för tillverkare, importörer och användare att tillhandahålla information, bedöma risker och genomföra åtgärder för riskhantering. Förordningen föreskriver även förfaranden för hantering av farliga ämnen, forsknings- och rapporteringskrav samt insyn och samverkan inom EU och internationellt. Vissa ämnen och verksamheter är undantagna enligt särskilda kriterier för bland annat radioaktiva ämnen, läkemedel och transporter. Krav - generella Alla tillverkare eller importörer av kemiska ämnen i mängder om minst 1 ton per år ska registrera dessa hos den europeiska kemikaliemyndigheten. Registreringen ska innehålla teknisk dokumentation inklusive information om ämnets egenskaper, användning och riskbedömning. Tillverkare och importörer ska utarbeta och hålla aktuella säkerhetsrapporter för ämnen som produceras eller importeras i större mängder (från 10 ton per år), inklusive identifierade användningar och exponeringsscenarier för att bekräfta att riskerna är adekvat kontrollerade. Säkerhetsupplysningar ska kommuniceras längs hela leverantörskedjan i form av säkerhetsdatablad. En europeisk kemikaliemyndighet ska inrättas med uppgift att samordna bedömningar, utvärdera inkomna data, föreslå godkännanden eller begränsningar samt tillhandahålla tekniskt stöd till medlemsstaterna. Medlemsstaternas myndigheter ska utse kontaktpunkter för samarbetet med myndigheten och för genomförandet av reglerna. Ansökningar om godkännande krävs för särskilt farliga ämnen upptagna i en särskild kandidatlista och godkännande ska endast ges under förutsättning att riskerna är adekvat kontrollerade eller att socioekonomiska skäl väger tyngre och inga godtagbara alternativ finns. Vid olämpliga risker kan förbud och andra begränsningar införas genom harmoniserade förfaranden på EU-nivå. Samtidigt ska förordningens bestämmelser tillämpas med respekt för föreskrifter inom andra relevanta områden såsom arbetsmiljö och miljöskydd. Kontrollpunkter - generella

1. Registreringsrutiner: Finns rutiner för att alla ämnen som produceras eller importeras i mängder över 1 ton per år är registrerade hos kemikaliemyndigheten?
2. Säkerhetsrapporter: Säkerställs att säkerhetsrapporter upprättas och hålls uppdaterade för ämnen från 10 ton och uppåt, och att exponeringsscenarier distribueras i leverantörskedjan?
3. Myndighetssamarbete: Har organisationen identifierat och kontaktat relevanta nationella myndigheter för samordning vid Reach-efterlevnad?
4. Godkännandehantering: Säkerställs att ansökningar om godkännande för särskilt farliga ämnen hanteras i enlighet med förordningen, inklusive analyser av alternativ och socioekonomiska konsekvenser?
5. Begränsningsövervakning: Finns processer för att följa och efterleva eventuella EU-fastställda förbud eller begränsningar av farliga ämnen i verksamheten?