Branschlaglista för
Svenska Träskyddsföreningen

Föreskrifter (NFS 2020:5) om antecknings- och rapporteringsskyldighet och lämnande av uppgifter om farligt avfall till avfallsregistret innehåller bestämmelser om vilka uppgifter om farligt avfall som ska antecknas enligt avfallsförordningen, hur antecknade uppgifter ska lämnas till avfallsregistret och vilka uppgifter som ska lämnas till Naturvårdsverket. Föreskriften gäller från 2020-08-01.

Visa lagen i fulltext

Avfallsförordning (SFS 2020:614) reglerar avfall, dess hantering och avfallsförebyggande åtgärder i Sverige. Den gäller för olika typer av verksamheter och omfattar både farligt och icke-farligt avfall. Förordningen bygger på miljöbalkens bestämmelser och harmoniserar med EU-direktiv om avfallshantering. Den omfattar även krav på klassificering, utsortering, transport och dokumentation av avfall. Syftet är att säkerställa en säker och miljömässigt god avfallshantering, främja återvinning samt minska miljörisker och hälsorisker. Förordningen innehåller bland annat krav på separering av avfall, anmälningar och tillstånd för yrkesmässig hantering och transport. Den föreskriver skyldigheter för producenter, transportörer, behandlare samt kommuner. Det finns särskilda regler för farligt avfall, elektriskt avfall, bygg- och rivningsavfall, och för registerföring av avfallstransaktioner. Naturvårdsverket är central tillsynsmyndighet och rapporterar nationellt och till EU. Krav - generella Alla verksamheter som producerar, hanterar eller transporterar avfall ska klassificera avfallet enligt förordningens avfallskoder och bedöma farliga egenskaper. Avfall ska sorteras ut och samlas in separat enligt typ och egenskap för att underlätta återvinning och säker hantering, inklusive matavfall, förpackningsavfall, el- och elektronikavfall samt spillolja. Undantag kan medges vid särskilda förhållanden. Yrkesmässig transport och hantering av avfall kräver tillstånd eller anmälan till länsstyrelsen. Den som lämnar avfall ska kontrollera att mottagaren har erforderliga tillstånd. Farligt avfall får inte blandas eller spädas ut med annat avfall eller ämnen, undantaget viss reglerad verksamhet med tillstånd och bästa teknik. Det ska upprättas och sparas anteckningar och transportdokument för farligt avfall som möjliggör spårbarhet och kontroll. Uppgifter ska regelbundet rapporteras till Naturvårdsverket. Kommuner ska tillhandahålla system för utsortering och insamling av matavfall från hushåll och rapportera avfallsmängder och miljöarbete till Naturvårdsverket. Bestämmelser finns om att ge andra möjlighet att förbereda avfall för återanvändning samt om myndigheters roll i dispenser från dumpningsförbud. Kontrollpunkter - generella

1. Utsortering: Finns rutiner för utsortering och separat insamling av matavfall, förpackningsavfall, elavfall och bygg- och rivningsavfall?
2. Tillstånd och anmälan: Säkerställs att all yrkesmässig transport och hantering av avfall har erforderliga tillstånd eller görs enligt anmälningsplikten?
3. Farligt avfall: Kontrollera att farligt avfall inte blandas eller späs ut med annat avfall eller ämnen i strid med reglerna?
4. Dokumentation: Upprättas och sparas erforderliga anteckningar och transportdokument för farligt avfall enligt förordningen?
5. Spårbarhet: Säkerställs att mottagare av avfall har rätt tillstånd och att kontroller görs innan avfall lämnas över?

Visa lagen i fulltext

Förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel reglerar godkännande och hantering av bekämpningsmedel, vilket omfattar växtskyddsmedel och biocidprodukter i Sverige. Den kompletterar miljöbalken och EU-förordningar som styr utsläppande på marknaden och användningen av dessa produkter. Förordningen syftar till att säkerställa en säker användning med hänsyn till människors hälsa och miljön, bland annat genom klassificering och krav på särskild kunskap för vissa medel. Den reglerar även utbildning, tillstånd, dokumentation, märkning, försäljning och spridningsutrustning. Särskilda regler kring tillsyn, dispens och anmälan finns, liksom krav på skyddsåtgärder, restriktioner i särskilda områden samt information till allmänheten. Förordningen omfattar även biocidprodukter utan krav på EU-godkännande och föreskriver hur godkännande och kontroll ska ske. Krav - generella Kemikalieinspektionen ansvarar för prövning och godkännande av växtskyddsmedel och biocidprodukter samt får utfärda föreskrifter för verkställigheten av förordningen. Användning av växtskyddsmedel i klass 1 och 2 kräver särskilt tillstånd och giltigt utbildningsbevis som visar särskild kunskap. Utbildning måste erbjudas av specifika myndigheter inom olika områden och avslutas med kunskapsprov. Distributörer måste ha personal med utbildningsbevis tillgänglig vid försäljning för att ge korrekt information. Yrkesmässig användning kräver dokumentation av varje spridning inklusive skyddsåtgärder och syfte. Spridningsutrustning ska vara godkänd, kalibrerad och dokumenterat kontrollerad. Växtskyddsmedel och biocidprodukter ska märkas på svenska och användas enligt godkännande och villkor. Det finns förbud och tillståndskrav för användning inom känsliga områden som skolor, lekplatser och vattenskyddsområden. Dispens kan ges under särskilda förutsättningar, exempelvis för spridning från luftfartyg. Lagring och hantering måste ske utan risk för hälsa och miljö, och avfall hanteras enligt miljöbalkens bestämmelser. Kontrollpunkter - generella

1. Utbildningsbevis: Finns rutiner för att säkerställa att användare och distributörer har giltigt utbildningsbevis för hantering av växtskyddsmedel och biocidprodukter?
2. Dokumentation: Säkerställs fullständig dokumentation vid varje yrkesmässig användning av bekämpningsmedel enligt föreskrifterna?
3. Godkännande och märkning: Kontrolleras att alla bekämpningsmedel och biocidprodukter är korrekt godkända och märkta på svenska innan de tillhandahålls på marknaden?
4. Spridningsutrustning: Har verksamheten godkända och kalibrerade spridningsutrustningar med dokumenterade kontroller?
5. Restriktioner och tillstånd: Följers förbud och krav på tillstånd för användning av bekämpningsmedel inom känsliga områden som skolor, lekplatser och vattenskyddsområden?

Visa lagen i fulltext

Naturvårdsverkets allmänna råd om egenkontroll [till 26 kap. 19 § miljöbalken och förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll Ikraftträdande: 2001-01-15

Visa lagen i fulltext

Denna förordning fastställer schablonvärden vid import för beräkning av ingångspriset på vissa frukter och grönsaker från tredjeland. Syftet är att underlätta tillämpningen av tull- och prisbestämmelser enligt EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Schablonvärdena gäller för specificerade produkter och ursprungsländer, och används i samband med tullar och andra marknadstödssystem. Förordningen är bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Den kompletterar bestämmelser i rådets och kommissionens tidigare förordningar för jordbrukssektorn. Schablonvärdena framgår av en bilaga som regelbundet uppdateras och tillämpas vid importtillfället. Krav - generella Verksamheter som importerar de aktuella frukterna och grönsakerna ska tillämpa de fastställda schablonvärdena för ingångspriserna. Detta innebär att det deklarerade priset vid import ska jämföras och justeras enligt dessa värden vid tullhanteringen. Importörer är skyldiga att använda de korrekta kodnumren och landskoder som anges i förordningens bilaga vid värdering. Schablonvärdena varierar beroende på produkt och ursprungsland, och dessa måste beaktas noggrant. Myndigheter på medlemsstatsnivå ska säkerställa att schablonvärdena tillämpas enligt förordningen i all tulladministration och kontroll. De ansvarar för att bekräfta ingångspriser vid import och förhindrar därmed felaktig prissättning. Importörer och administrativa organ ska hålla dokumentation som visar tillämpning av schablonvärdena och kontrollera att deklarationer stämmer överens med värdena för respektive produkt och ursprung. Kontrollpunkter - generella

1. Rutiner för schablonvärden: Finns rutiner för att säkerställa korrekt tillämpning av schablonvärden vid import av angivna frukter och grönsaker?
2. Dokumentation: Säkerställs att dokumentation för import innehåller uppgifter om använda schablonvärden enligt bilagan?
3. Kodhantering: Har organisationen kontrollmekanismer för att tillämpa rätt KN-nummer och landskod vid värdering?
4. Myndighetskontroll: Genomför tullmyndigheter regelbunden kontroll för att verifiera att schablonvärden används korrekt?
5. Priskontroll: Finns rutiner för att jämföra deklarerat pris med fastställda schablonvärden och vidta åtgärder vid avvikelser?

Visa lagen i fulltext

Industriutsläppsförordningen (SFS 2013:250) syftar till att reglera försiktighetsmått för verksamheter med tillståndspliktiga industriutsläpp. Förordningen fastställer krav på att utsläppsvärden och andra tekniska försiktighetsåtgärder ska uppfylla bästa tillgängliga tekniken, för att förebygga och begränsa föroreningar från industrin. Den omfattar regler om emissionsgränser, anpassning av villkor, dispenser, kontroller av mark och grundvatten, samt krav på rapportering och information. Den gäller för olika branscher och verksamheter enligt miljöprövningsförordningen, med särskilt fokus på utsläppsvärden som ska följas inom angivna tidsramar. Myndigheter har ansvar för tillsyn, dispensprövning och offentliggörande av beslut och information om miljöpåverkan. Förordningen kompletterar miljöbalkens regler om bästa möjliga teknik och miljötillsyn. Krav - generella Verksamhetsutövare ska följa utsläppsvärden och andra försiktighetsmått enligt fastställda slutsatser om bästa tillgängliga teknik inom fyra år efter offentliggörande. Om utsläppsvärden överskrids ska tillsynsmyndigheten omedelbart informeras och åtgärder vidtas för att återställa överensstämmelse. Verksamhetsutövare ska genomföra periodiska kontroller av mark och grundvatten för att upptäcka föroreningsskador, med kontrollintervaller om högst fem år för grundvatten och tio år för mark, om inte annat fastställs efter riskbedömning. En skriftlig statusrapport om mark- och grundvattenförhållanden ska finnas och upprättas i samband med tillståndsansökan eller när verksamheten omfattas av nya huvudsakliga BAT-slutsatser, såvida inte föroreningsrisken bedöms som liten. Tillsynsmyndigheter och Naturvårdsverket ska informera verksamhetsutövare om nya BAT-slutsatser och offentliggöra domar, beslut, dispenser och åtgärder för tillstånd. Miljöprövningsdelegationen kan, under vissa förutsättningar, medge dispens från utsläppsvärden om kostnaderna för att följa värdena är oproportionerliga i förhållande till miljönyttan, med krav på alternativa lägre begränsningsvärden och begränsad giltighetstid för dispens. Kontrollpunkter - generella

1. Uppföljning av utsläppsvärden: Säkerställs att utsläppsvärden enligt BAT följs inom föreskriven tid och att överskridanden rapporteras omedelbart?
2. Mark- och grundvattenkontroller: Finns rutiner för periodisk kontroll av mark och grundvatten utifrån identifierade risker?
3. Statusrapport: Upprättas och uppdateras statusrapporter för mark- och grundvattenförhållanden vid tillståndsansökan och vid krav enligt BAT-slutsatser?
4. Informationshantering: Säkerställs att verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter hålls informerade om nya BAT-slutsatser och relevanta beslut?
5. Dispenshantering: Föreligger dokumentation över eventuella dispenser från utsläppsvärden och de villkor som reglerar dessa?

Visa lagen i fulltext

Denna förordning reglerar genomförandet av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Den gäller verksamheter där farliga ämnen förekommer i mängder som överstiger den lägre kravnivån enligt förteckning i bilaga 1. Syftet är att minska riskerna för allvarliga kemikalieolyckor och begränsa deras konsekvenser för människors hälsa och miljön. Förordningen innehåller krav på anmälan, handlingsprogram, säkerhetsrapport och plan för räddningsinsatser. Den reglerar även information till allmänheten samt tillsyn av berörda verksamheter. Säkerhetsledningssystem ska integreras i verksamheten för att systematiskt hantera risker och säkerställa kontinuerliga förbättringar. Krav - generella Verksamhetsutövare ska göra anmälan om verksamhetens innehåll och farliga ämnen till länsstyrelsen innan verksamheten påbörjas eller ändras väsentligt. Uppgifter ska omfatta verksamhetsansvarig, farliga ämnen, mängder samt riskfaktorer i omgivningen. Ett skriftligt handlingsprogram ska upprättas för att förebygga kemikalieolyckor, innehålla mål och handlingsprinciper och genomföras via ett säkerhetsledningssystem. Programmet ska uppdateras regelbundet och vid behov. Säkerhetsrapport ska upprättas och lämnas in för verksamheter på högre kravnivå. Rapporten ska beskriva risker, förebyggande åtgärder, intern räddningsplan, samråd och lager av farliga ämnen samt uppdateras regelbundet. En intern plan för räddningsinsatser ska finnas, övas och uppdateras minst vart tredje år eller vid ändringar som påverkar riskbilden. Planen ska lämnas till länsstyrelsen. Verksamhetsutövare ska lämna information till allmänheten om verksamhetens risker och säkerhetsåtgärder enligt angivna krav. Samråd ska genomföras enligt lagens bestämmelser. Länsstyrelsen utövar operativ tillsyn med regelbundna besök, minst årligen för högre kravnivå och vart tredje år för lägre. Särskild tillsyn sker vid klagomål, olyckor eller bristande efterlevnad. Tillsyn ska samordnas med annan myndighetstillsyn, och myndigheter ska informera varandra och den berörda kommunen om relevanta handlingar från verksamheten. Kontrollpunkter - generella

1. Anmälan: Finns anmälan med fullständiga uppgifter inlämnad till länsstyrelsen i rätt tid före verksamhetens start eller förändringar?
2. Handlingsprogram: Säkerställs att handlingsprogram finns, är skriftligt, uppdateras regelbundet och är integrerat i ett säkerhetsledningssystem?
3. Säkerhetsrapport: Har verksamheten upprättat och lämnat in en säkerhetsrapport som följer kraven och uppdaterats vid ändringar och olyckor?
4. Intern räddningsplan: Finns en aktuell och övad intern räddningsplan inlämnad till länsstyrelsen, med dokumenterade övningar minst vart tredje år?
5. Tillsyn och samordning: Genomförs regelbunden tillsyn enligt fastställt program och samordnas tillsynen med andra relevanta myndigheter?

Visa lagen i fulltext

Lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor syftar till att förhindra allvarliga olyckor där farliga kemikalier är involverade och att minska skador på människors hälsa samt miljön vid sådana händelser. Den gäller verksamheter där farliga ämnen förekommer i större mängder och omfattar hela områden under en verksamhetsutövares kontroll där dessa ämnen hanteras, tillverkas eller lagras. Lagen reglerar krav på anmälan, utarbetande av handlingsprogram och säkerhetsrapporter, samt interna räddningsplaner. Verksamhetsutövaren har ansvar för riskbedömning, förebyggande åtgärder och samverkan med myndigheter och andra aktörer. Tillsynsmyndigheter har befogenheter att kontrollera efterlevnaden, fatta beslut om förelägganden och förbud samt vid behov verkställa åtgärder på den felandes bekostnad. Krav - generella Verksamhetsutövare ska göra en skriftlig anmälan till tillsynsmyndigheten innan byggnadsarbeten påbörjas eller verksamhet startas om farliga ämnen förekommer i mängder enligt lagens gränser. Anmälan ska innehålla uppgifter om farliga ämnen, driftbeskrivning och omgivningsbeskrivning. Verksamhetsutövare är skyldiga att upprätta ett handlingsprogram för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor, i enlighet med föreskrifter från regering eller behörig myndighet. Regeringen kan föreskriva tillståndsplikt för anläggningar med farliga ämnen. Ansökan om tillstånd prövas av miljödomstol eller länsstyrelse beroende på verksamhetens omfattning. För vissa verksamheter krävs upprättande och regelbunden förnyelse av säkerhetsrapport som beskriver driftsystem, riskbedömning, och förebyggande samt begränsande åtgärder. Denna rapport ska lämnas till tillsynsmyndigheten. Verksamhetsutövare ska dessutom i samråd med kommunen och de anställda upprätta en intern räddningsplan som ska ingå i säkerhetsrapporten och förnyas regelbundet. Verksamhetsutövare ska beakta omgivningsfaktorer som kan påverka säkerheten och samråda med relevanta myndigheter och intressenter. Kommunen ansvarar för att informera personer som kan påverkas av en kemikalieolycka om säkerhetsåtgärder och handlingsplaner. Verksamhetsutövaren ska stå för kostnaderna. Tillsynsmyndigheter ska ha tillträde till verksamheten, utöva tillsyn genom inspektion och bedömning, samt kunna meddela förelägganden och förbud för att säkerställa lagens efterlevnad. Beslut kan förenas med vite och utförande kan ske på verksamhetsutövarens bekostnad om förelägganden inte följs. Kontrollpunkter - generella

1. Anmälan: Finns skriftlig anmälan gjord till tillsynsmyndigheten före driftsstart eller byggnadsarbete?
2. Handlingsprogram: Har verksamhetsutövaren upprättat ett handlingsprogram för förebyggande av kemikalieolyckor?
3. Säkerhetsrapport: Finns en aktuell och godkänd säkerhetsrapport som uppdateras regelbundet?
4. Räddningsplan: Är en intern plan för räddningsinsatser upprättad i samråd med kommunen och anställda?
5. Information: Säkerställs att berörda personer informeras om säkerhetsåtgärder och rutiner vid kemikalieolyckor?

Visa lagen i fulltext

KIFS 2017:7 om kemiska produkter och biotekniska organismer Föreskriften KIFS 2017:7 från Kemikalieinspektionen reglerar kemiska produkter och biotekniska organismer och kompletterar både EU-regler och svenska regler • Föreskriften innehåller regler för förvaring av farliga kemiska produkter, anmälan till produktregistret inklusive nanomaterial, tillståndskrav för särskilt farliga produkter, klorerade lösningsmedel, flyktiga organiska föreningar i vissa färger och lacker, kvicksilver och kvicksilverhaltiga varor, formaldehyd i träbaserade skivor, elektrisk och elektronisk utrustning samt genetiskt modifierade organismer (GMO). • Den reglerar även krav på rapportering av PFAS till Kemikalieinspektionens produktregister samt innehåller bestämmelser om upphävande av vissa tidigare regler och införande av nya krav och avgifter för dispensansökningar. • Syftet med föreskriften är att främja säkerheten och hälsoskyddet vid hantering och användning av kemiska produkter och biotekniska organismer samt att reglera deras tillverkning, import, export, försäljning och användning.

Visa lagen i fulltext

Miljöbalken (SFS 1998:808) är en samlad lagstiftning för miljöskydd som syftar till att främja en hållbar utveckling genom att säkerställa en hälso- och miljövänlig livsmiljö för nuvarande och kommande generationer. Lagen betonar skydd av människors hälsa, natur- och kulturmiljö, bevarande av biologisk mångfald, och en långsiktig hushållning med naturresurser såsom mark, vatten och energi. Miljöbalken omfattar breda områden, bland annat miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, naturskydd, kemiska produkter, avfallshantering, och genteknik. Lagen innehåller konkreta krav på tillståndsprövningar, miljökonsekvensbeskrivningar, tillsyn och efterbehandling av förorenade områden. Den reglerar miljösanktionsavgifter, påföljder för miljöbrott samt ersättningsfrågor vid skador på fastigheter och natur. Miljöbalken fastställer också rättsliga ramverk för myndigheters och domstolars handläggning och prövning av miljöärenden för att trygga miljöskyddet på nationell nivå. Krav - generella Verksamhetsutövare skall alltid visa att allmänna hänsynsregler följs vid planering och drift av verksamhet eller åtgärder som kan påverka miljön. Detta inkluderar att inhämta nödvändig kunskap, välja lämpliga platser, använda bästa möjliga teknik och undvika farliga kemikalier eller biotekniska organismer när mindre farliga alternativ finns. Miljökonsekvensbeskrivning ska upprättas vid tillståndsansökan för sådana verksamheter och åtgärder som kan orsaka betydande miljöpåverkan. Beskrivningen ska innehålla information om verksamhetens omfattning, miljöpåverkan, alternativ och planerade skyddsåtgärder. Tillsynsmyndigheter ska aktivt kontrollera efterlevnaden av miljöbalken och vid behov ingripa med förelägganden, förbud eller avgifter. Tillsynsmyndigheten är även skyldig att anmäla misstankar om miljöbrott till brottsbekämpande myndigheter. Miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet kräver tillstånd eller anmälan och måste bedrivas så att miljökvalitetsnormer och övriga bestämmelser i balken uppfylls. Tillstånd kan villkoras, tidsbegränsas och omprövas efter behov. Ansvar för efterbehandling av förorenade områden påligger den verksamhetsutövare som orsakat föroreningen eller fastighetsägaren som köpt egendom med känd förorening. Ersättning ska betalas vid ingripanden som inskränker markanvändning eller naturtillgångar. Kontrollpunkter - generella

1. Rutin för allmänna hänsynsregler: Finns rutiner för att säkerställa att kunskap om miljörisker inhämtas och att bästa möjliga teknik används vid verksamhetsutövning?
2. Miljökonsekvensbeskrivning: Säkerställs att miljökonsekvensbeskrivningar upprättas och godkänns i enlighet med lagkrav innan tillståndsansökan?
3. Tillsyn och rapportering: Har organisationen rutiner för samverkan med tillsynsmyndigheter och för anmälan av eventuella miljöbrott?
4. Uppfyllande av miljökvalitetsnormer: Kontrollera att verksamheten bedrivs så att aktuella miljökvalitetsnormer inte överskrids.
5. Efterbehandlingsansvar: Har ansvarsfördelning och säkerheter för efterbehandling av förorenade områden dokumenterats och kontrollerats?

Visa lagen i fulltext

SFS 2013:251, Miljöprövningsförordningen, reglerar när tillstånds- eller anmälningsplikt gäller för miljöfarliga verksamheter och åtgärder enligt 9 kap. miljöbalken. Den definierar vilka verksamheter och ändringar som kräver tillstånd eller anmälan till tillsynsmyndigheten samt hur prövningen av dessa frågor ska ske, antingen av mark- och miljödomstol eller länsstyrelse. Förordningen anger också att verksamheter som startats före ikraftträdandet får fortsätta under förutsättning att ansökan eller anmälan lämnas in inom vissa tidsfrister. Syftet är att säkerställa att miljöfarliga verksamheter bedrivs med erforderliga tillstånd för att skydda miljö och hälsa. Den omfattar ett brett spektrum av verksamheter inom bland annat jordbruk, industri, avfallshantering och energiproduktion, samt specificerar verksamhetskoder för att underlätta tillsyn och rapportering. Krav - generella Verksamheter eller åtgärder som anges i förordningens kapitel 2–32 får inte bedrivas utan tillstånd eller anmälan enligt vad som anges i respektive kapitel och verksamhetskod. Detta gäller både för nyetableringar och ändringar som kan medföra betydande miljöpåverkan. Tillstånd behövs för verksamheter där det finns risk för olägenhet av betydelse för människors hälsa eller miljön, inklusive ändringar av nya eller befintliga verksamheter som påverkar miljön i sådan grad. Tillståndsansökningar prövas av mark- och miljödomstol eller länsstyrelse beroende på verksamhetens art och omfattning. Anmälan ska göras till tillsynsmyndigheten för verksamheter som är anmälningspliktiga innan verksamheten påbörjas. Även ändringar i befintliga anmälningspliktiga verksamheter som kan medföra ny störning eller miljöpåverkan ska anmälas. Verksamhetsutövaren är skyldig att följa gällande krav om tillstånd respektive anmälan enligt förordningen och säkerställa att verksamheten bedrivs i överensstämmelse med eventuella villkor i tillståndsbeslut eller förelägganden från tillsynsmyndighet. För verksamheter som påbörjats före förordningens ikraftträdande gäller särskilda övergångsbestämmelser för att säkerställa att erforderliga ansökningar skickas in i tid och att verksamheten inte fortsätter utan giltigt tillstånd eller anmälan efter fastställda datum. Kontrollpunkter - generella

1. Tillståndsplikt: Finns det en kartläggning av vilka verksamheter som kräver tillstånd enligt förordningen?
2. Anmälningsplikt: Säkerställs att alla anmälningspliktiga verksamheter rapporteras till tillsynsmyndigheten i tid?
3. Ändringshantering: Utvärderas och prövas ändringar i verksamheten för att avgöra om tillstånd behövs?
4. Övergångsbestämmelser: Har verksamheten kontrollerat att eventuella krav på ansökan inom övergångsperioden har uppfyllts?
5. Tillsynsförberedelse: Finns rutiner för att följa upp och dokumentera att villkor i tillstånd eller förelägganden efterlevs?

Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2021:6) om genomförande av mätningar och provtagningar i vissa verksamheter träder i kraft den 1 januari 2022 och upphäver då Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2000:15) om genomförande av mätningar och provtagningar i vissa verksamheter. Naturvårdsverket föreskriver följande med stöd av 1 § andra stycket och 9 § förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Dessa föreskrifter gäller för sådan yrkesmässigt bedriven miljöfarlig verksamhet som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt 9 kap. miljöbalken eller enligt den tidigare gällande miljöskyddslagen (1969:387). Har tillstånd enligt den tidigare gällande vattenlagen (1983:291). Har meddelats dispens enligt den tidigare gällande miljöskyddslagen. Verksamhetsutövaren ska utföra mätningar och provtagningar i den utsträckning det behövs för att kontrollera att tillståndet följs. Mätanordningar, provtagningsutrustning och andra liknande tekniska anordningar för mätning och provtagning ska vara utformade så att mätningarna och provtagningarna fullgör sitt syfte.

Visa lagen i fulltext

Förordningen (2013:254) om användning av organiska lösningsmedel reglerar försiktighetsmått vid hantering av organiska lösningsmedel i olika verksamheter för att skydda människors hälsa och miljö. Den omfattar definitioner, verksamheters tillämpning, användning av särskilt farliga lösningsmedel samt utsläppsbegränsningar i flera branscher och processer såsom tillverkning, beläggning, rengöring och lackering. Förordningen innehåller även regler om kontroll, tillsyn och möjligheten att ansöka om dispenser samt särskilda krav vid väsentliga ändringar av äldre anläggningar. Syftet är att minimera utsläpp och skadliga effekter genom krav på inneslutning, utsläppsgränser och planer för minskade utsläpp. Den gäller för ett brett spektrum av verksamheter med varierande förbrukning av organiska lösningsmedel, och möjliggör anpassningar till teknisk utveckling och ekonomisk rimlighet. Krav - generella Verksamhetsutövare ska kontrollera och begränsa utsläppen av organiska lösningsmedel enligt fastställda gränsvärden beroende på verksamhetens art och lösningsmedelsförbrukning, både för punktutsläpp och diffusa utsläpp. Organiska lösningsmedel med särskilda farosymboler ska hanteras i inneslutna processer om tekniskt och ekonomiskt genomförbart, och ersättas med mindre skadliga ämnen där det är möjligt. Verksamheter med flera processer inom samma anläggning ska se till att summan av utsläppen motsvarar kraven för varje enskild del eller som helhet utan att överskrida sammanlagda gränsvärden. Vid idriftsättning, urdrifttagning och utrustning i tomgångsläge ska försiktighetsåtgärder vidtas för att minimera ökade utsläpp. Verksamhetsutövare med lösningsmedelsförbrukning över vissa gränser kan välja att följa en plan för minskade utsläpp som ska vara anpassad till verksamheten och uppnå minst lika stor minskning som aktuella utsläppsbegränsningar. Tillsynsmyndigheten ska utöva operativ tillsyn och kan medge dispenser från vissa utsläppsbegränsningar under särskilda förutsättningar, där bästa tillgängliga teknik används och utan betydande miljö- eller hälsorisk. Verksamheter ska dokumentera och rapportera utsläpp samt följa särskilda regler vid väsentliga ändringar av äldre anläggningar (2001-anläggningar). Kontrollpunkter - generella

1. Utsläppsgränser: Säkerställs att verksamheten följer aktuella utsläppsgränser för punktutsläpp och diffusa utsläpp av organiska lösningsmedel?
2. Innesluten process: Används inneslutna processer för hantering av särskilt farliga organiska lösningsmedel när det är tekniskt och ekonomiskt möjligt?
3. Plan för minskade utsläpp: Finns en dokumenterad och godkänd plan för minskade utsläpp om verksamheten valt detta alternativ?
4. Tillsyn och rapportering: Lämnas erforderliga uppgifter om utsläpp och verksamhet till tillsynsmyndigheten enligt föreskrifterna?
5. Försiktighetsmått vid driftstörningar: Vidtas lämpliga åtgärder för att minimera utsläpp vid idriftsättning, urdrifttagning och tomgångsläge?

Visa lagen i fulltext

Förordning (EG) nr 1907/2006, kallad Reach, syftar till att skydda människors hälsa och miljön genom reglering av kemikalier med högt säkerhetsnivå. Den skapar en gemensam europeisk standard för registrering, utvärdering och godkännande av kemiska ämnen, samt inför begränsningar och kontroller. Reach främjar fri rörlighet för ämnen på den inre marknaden samtidigt som den stimulerar innovation och konkurrenskraft. Inom ramen för förordningen inrättas en europeisk kemikaliemyndighet som ansvarar för administrativ och vetenskaplig hantering, samordning av medlemsstaterna och för att säkerställa efterlevnad. Reglerna omfattar produktion, import och användning av ämnen i kemiska produkter och varor, med skyldigheter för tillverkare, importörer och användare att tillhandahålla information, bedöma risker och genomföra åtgärder för riskhantering. Förordningen föreskriver även förfaranden för hantering av farliga ämnen, forsknings- och rapporteringskrav samt insyn och samverkan inom EU och internationellt. Vissa ämnen och verksamheter är undantagna enligt särskilda kriterier för bland annat radioaktiva ämnen, läkemedel och transporter. Krav - generella Alla tillverkare eller importörer av kemiska ämnen i mängder om minst 1 ton per år ska registrera dessa hos den europeiska kemikaliemyndigheten. Registreringen ska innehålla teknisk dokumentation inklusive information om ämnets egenskaper, användning och riskbedömning. Tillverkare och importörer ska utarbeta och hålla aktuella säkerhetsrapporter för ämnen som produceras eller importeras i större mängder (från 10 ton per år), inklusive identifierade användningar och exponeringsscenarier för att bekräfta att riskerna är adekvat kontrollerade. Säkerhetsupplysningar ska kommuniceras längs hela leverantörskedjan i form av säkerhetsdatablad. En europeisk kemikaliemyndighet ska inrättas med uppgift att samordna bedömningar, utvärdera inkomna data, föreslå godkännanden eller begränsningar samt tillhandahålla tekniskt stöd till medlemsstaterna. Medlemsstaternas myndigheter ska utse kontaktpunkter för samarbetet med myndigheten och för genomförandet av reglerna. Ansökningar om godkännande krävs för särskilt farliga ämnen upptagna i en särskild kandidatlista och godkännande ska endast ges under förutsättning att riskerna är adekvat kontrollerade eller att socioekonomiska skäl väger tyngre och inga godtagbara alternativ finns. Vid olämpliga risker kan förbud och andra begränsningar införas genom harmoniserade förfaranden på EU-nivå. Samtidigt ska förordningens bestämmelser tillämpas med respekt för föreskrifter inom andra relevanta områden såsom arbetsmiljö och miljöskydd. Kontrollpunkter - generella

1. Registreringsrutiner: Finns rutiner för att alla ämnen som produceras eller importeras i mängder över 1 ton per år är registrerade hos kemikaliemyndigheten?
2. Säkerhetsrapporter: Säkerställs att säkerhetsrapporter upprättas och hålls uppdaterade för ämnen från 10 ton och uppåt, och att exponeringsscenarier distribueras i leverantörskedjan?
3. Myndighetssamarbete: Har organisationen identifierat och kontaktat relevanta nationella myndigheter för samordning vid Reach-efterlevnad?
4. Godkännandehantering: Säkerställs att ansökningar om godkännande för särskilt farliga ämnen hanteras i enlighet med förordningen, inklusive analyser av alternativ och socioekonomiska konsekvenser?
5. Begränsningsövervakning: Finns processer för att följa och efterleva eventuella EU-fastställda förbud eller begränsningar av farliga ämnen i verksamheten?